Att göra det man måste är inte alltid att göra det man vill

Inatt blev T's cykel stulen från cykelstället här på vår gård. Det var en 5 år gammal Biltema-cykel så den hade väl inget större värde men jag blir ju så arg. Skrev om detta på Facebook och min kloka vän Miss C kommenterade "Folk har så tråkiga liv att de måste göra det ännu tråkigare för andra". Det jag funderar över är hur folk uppfostrar sina barn? När jag var liten såg mamma och pappa till att "det här är A's och det här är K's" men om vi själva sedan ville dela med oss till den andra så gick det bra. Ska allt bara vara allas nuförtiden? Inget mitt eller ditt? "Det var ju bara en cykel", kanske någon tänker, "T har råd att köpa en ny". Ja det kanske han har, men varför har han råd och varför har inte personen som snodde den råd? Jo för att T jobbar! Vilket leder mig in på en annan sak som jag uppmärksammat idag. En av New York-fruarna, Madeline Hult Elghanayan har skrivit en bra debattartikel (som ni hittar här) i Aftonbladet om ungdomars ovilja att ta enklare jobb eftersom det är "under deras värdighet". Jag kollar inte på NY-fruarna men jag måste säga att äntligen är det någon som vågar säga något! Om jag var ung och arbetslös skulle jag hellre ta ett skitjobb än att leva på bidrag och jag vet att det är fler med mig som skulle göra det. Det är svårt att hitta drömjobbet direkt så varför inte prova och se hur det går. Man kanske upptäcker sidor av sig själv som man inte visste fanns!