Vara i stugan med barnen medan T jobbar de sista dagarna före semestern. Barnen fattar grejen med sovmorgon. Ibland. På två barn krävs det ibland tre vuxna. Mamma är orättvis och dum. Lillasyster är så söt. Rimma rimma rimma. Varför bryter man benet? En halvdag ensam på stan gör susen för mammasjälen. Svärföräldrar och svåger på besök. Ibland krävs det fem vuxna på två barn. Kunna laga mat tillsammans, som vi gjorde förr. Besök på Kolmården med goda vänner. Mysiga stunder, modiga tjejer. Bilresa norrut. Hamburgerställen som vet vad barnfamiljer behöver. En lekplats, kaffe och glass. 6 timmars färd enligt Maps blir 12 timmar i verkligheten. Det eviga sommarljuset. Dofter som inte finns någon annanstans. Hård säng och ryggont. Spring och hopp i benen. Släktingar och tunnbrödsbak. Tremänningar som jag barnvaktat barnvaktar nu mina barn. Det traditionsenliga besöket på djurparken. Lodjursungen är det sötaste som finns. Bil som varnar för vi vet inte vad. Oro för att inte komma hem, för att barnen ska bli hungriga, trötta, skrikiga. Telefonsamtal hit och dit. Fika på släktgården. Nostalgi och saknad. Skynda hem i ösregn. Bärgare på plats. Varför tar han vår bil? Vad bra att bärgarn kom. Dumma bärgarn. Väntan. Beslut. Hemresa i hyrbil. Långa köer på grund av olycka. Varför kommer ambulansen? Varför blir man sjuk? Nervositet. Missnöjd med tester. En viktig dag. Det gick nog bra. Nu kan jag andas ut.
Jag har, under senaste året, försökt analysera vårt äktenskap och om vi är så jämställda som jag vill tro. Det har hänt en del grejer under detta år som jag analyserat lite extra.
Exempel 1: I höstas var vi bortbjudna till T:s kompis som fått barn. Jag provade devisen T:s kompis alltså presentköp = hans ansvar. Det slutade med att vi tog gosedjuret som vårt kommande barn skulle få för det hade vi ju hemma dagen innan vi skulle åka till kompisen. Jag hade gärna köpt present om han hade bett mig i god tid och sagt vad jag skulle köpa. Nu måste vi köpa nytt gosedjur till C.
Exempel 2: Också i höstas. Vi skulle få besök av en nära släkting till honom. Jag hade tänkt dammsuga, moppa etc. ett par timmar, efter jobb och hämtning av barn. När jag dammsuger köket och barnet kallar på uppmärksamhet inser jag att det inte är mitt ansvar att städa för att hans släkting kommer. Hade han bett mig städa? Nej. Hade han tagit initiativ till att städa tillsammans under veckan? Nej. Jag tog ett kort på den dammiga trappan och skickade en bild där jag skrev att jag skiter i resten. Han skrev "Ok!" och sen var det inte mer med den saken. Plockade jag fram lakan och handdukar till gästen? Nej! Hans gäst = hans ansvar.
Exempel 2.1 (hör ihop med exempel 2): Morgonen då gästen ska åka hem. Vi sitter och planerar vad som ska handlas (efter att gästen blivit skjutsad till tåget) och vad vi ska äta under veckan. Vi pratar matlådemat och bestämmer vad vi ska göra för storkok. Gästen frågar då vad det blir till middag ikväll. Då det är mannens gäst har jag inte koll på tågtider och således inte heller hur mycket mat som behövs under dagen, så jag tittar på mannen som blir helt blank. Då jag vet att vi har "nödingredienser" i skafferi och frys föreslår jag en maträtt baserat på detta. Mannen verkar tacksam över mitt initiativ. Det fina i kråksången var att jag hade kompisdate på stan hela eftermiddagen så jag hade egentligen inte behövt bry mig...
Exempel 3: hans släktingar kommer imorgon. Jag har plockat undan påsarna i hallen och plockat lite i köket. T och L har handlat. Dammsuga? Näh. Moppa? Näh. Vi badar C i gästbadrummet imorgon så blir det "städat". Vi köper hämtmat.
Slutsats av detta: Jag blir en bättre mamma när jag är med mina barn och inte när jag städar. Jag har hört mormor berätta om hur hon fått vara hushållerska när morfars släktingar kommit på besök. Hur hon fick laga mat, städa och diska samtidigt som hon skulle ta hand om sina barn, så släktingarna fick ta det lugnt. Jag har sett min mamma gå i spinn och städa hela huset för att vi skulle få gäster en kväll. Stressad mamma, sura barn. Gästerna hann ju inte ens se hela huset!
Jag vill vara en bra mamma och jämställd förebild för mina barn. Jag vill inte att de ska lära sig att man måste städa för att det kommer gäster. Det är ju faktiskt bättre att städa efteråt, när gästerna åkt hem.
Är det svårt att inte vara duktig flicka/duktig fru med skinande rent hem? Ja! Är det svårt att inte inta någon slags projektledarroll för hemmet? Ja! Men om det är det som krävs för att mannen ska kunna visa att han också tar ansvar för hemmet och allas välbefinnande, so be it.
