söndag, april 23, 2017

Storleken har visst betydelse

Jag är inte jättebra på att uppdatera bloggen märker jag, och jag har funderat på att sluta blogga, men samtidigt så behöver jag detta utrymme för att skriva om saker som jag tänker på.

Så, vad tänker jag på nu då? Jo, att jag skulle vilja kunna sy. Sy mina egna kläder. Det skulle göra mina klädinköp så mycket mindre psykiskt stressande. Då skulle jag ju "bara" behöva köpa tyg, och inte själva plagget i sig, och sedan mäta, klippa till och sy ihop. Enligt mina egna mått. Inte efter en standardstorlek eller mall. Men jag kan inte sy. Och har dessvärre inte riktigt tiden till det heller. Alltså får jag stå ut med den psykiska stressen kring att handla kläder.

Jag har haft storlek small eller medium "hela livet", men efter att ha väntat barn och gått upp i vikt har jag liksom inte kommit "ned igen". Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu och jag har minst storlek L när jag provar kläder på de största klädkedjorna. Jag försöker (lyssna på min man och) intala mig själv att det bara är bokstäver men det är svårt att hålla modet uppe när man inte hittar snygga kläder eller inte tycker att kläderna sitter bra. Jag ser inte fram emot varmare väder kan jag ju erkänna. Hittills har jag ändå lyckats "dölja mig" i svepande koftor och oversize-t-shirts.

På Instagram följer jag många BodyPositive-konton för att hjärntvätta mig själv att jag duger som jag är, jag duger som jag är, jag duger som jag är, men de där storleksbeteckningarna ligger ändå där och gnager. De borrar sig in i min ryggrad och säger: "Låtsas vara kroppspositiv du, vi vet att du inte är det".

Börja träna då, tänker ni nog nu. Jo tack, jag ska bara jobba, sköta mitt fackliga engagemang, ta hand om barn, hus, trädgård, vårda mina relationer och gärna äta och sova någonstans däremellan också. Om någon kan vara min livstilscoach och fixa ett schema för hur det ska funka är jag all in!

Tillbaka 3 år. Varför var jag inte nöjd med den kroppen jag hade då? 

fredag, februari 17, 2017

Hej 2017!

Oj, vad bloggen inte hänger med längre! Jag har gått över mer och mer till Instagram som "dagboksformat" och då blir det lite dåligt med uppdateringar här. Inte ens en Årets har jag fått till! Det kanske får bli en punkt på kommande veckas att-göra-lista.

För kommande vecka ska vara en jobbfri vecka. Jag har ju fortfarande "lärartjänst" det vill säga en så kallad ferietjänst, där jag jobbar 45 h i veckan och har t.ex. höstlov och sportlov. Då jag har vuxenelever får vi inte säga lov, eftersom lov innebär ledigt, och våra elever ska inte vara lediga på loven utan de ska ha självstudier. Detta med lärarnas lov verkar sticka i ögonen på "vanligt folk", trots att vi jobbar 45h-veckor för att få ha våra lov, så ferietjänsterna för vux-lärare är nu hotade. Många ferieanställda på mitt jobb har blivit väldigt upprörda över detta och diskussionerna har varit heta kring lunchbordet. Detta har lett till att jag och min kollega engagerat oss i facket och ska försöka strida för att vi ska få behålla ferietjänsterna :) Min rektor, som inte kommer att vara min rektor så länge till, verkar i alla fall stå på vår sida och det känns väldigt bra. Jag håller ögonen öppna efter andra jobb utifall det skulle bli så att vi lärare måste gå över till vanlig semesteranställning, för då kan jag lika gärna jobba som något annat.

Senaste veckan har varit helt ok. Jag hade lönesamtal i går torsdag och fick då veta att jag är prioriterad och att min lön kommer att höjas rejält eftersom jag bidrar med mycket till verksamheten. Det kändes väldigt skönt att höra! Och idag kom en elev och frågade om jag gav privatlektioner i svenska. Eleven ville ha en bra lärare till sin dotter! Den kommentaren gjorde min dag, kan jag ju säga! :) Synd att jag inte startat mitt eget utbildningsbolag...;)

Enough med jobbsnack....Jag ska försöka uppdatera bloggen lite oftare framöver men jag kan inte lova något! Förr eller senare kommer jag tillbaka hit. Det är ändå skönt att få skriva av sig mellan varven.



tisdag, december 20, 2016

Ideal

Idag visade en kollega mig en bild på en kvinna och frågade sedan "Skulle du inte vilja se ut såhär?". Kvinnan på bilden var (extremt) vältränad, brunbränd och stod i sin lilla bikini på en strand mitt i gassande solsken. Jag svarade nej. Hade det varit för 1,5-2 år sedan hade jag sagt ja. Men för 1,5-2 år sedan hade jag inte en dotter. En dotter som ska växa upp i en värld där man som kvinna ska vara SNYGG. Inte smart. Inte klurig. Inte rolig. Utan snygg. Vara vältränad. Vara solbränd. Ha råd att åka på solsemester och sedan lägga ut bilder på Facebook eller Instagram för att visa på hur man har lyckats i livet. Jag blir så less.

Jag har själv varit där. Jag dömer ingen. Visst vill jag också gå ned i vikt, bli starkare och må bättre. Men inte för att bli snygg, för att bli någon som andra vill se ut som. Jag kan ju inte se ut som någon annan än mig själv. Detta har T försökt säga till mig i flera år, men det var inte förrän Lillan kom som jag verkligen tänkte till. För vems skull tränar jag? Det skulle i så fall vara för mig själv eller för Lillan. Jag behöver till exempel träna upp ryggen eftersom jag känner nu att den inte riktigt klarar av att Lillan vill sitta i famnen så mycket. Jag behöver träna upp konditionen så att jag orkar dra Lillan uppför pulkabacken utan att bli helt utmattad. För vems skull måste jag träna för att må bra? Jo, för min familjs, såklart!

Det är bra att ha målbilder, men de måste vara realistiska. Alla kan inte vara storlek 0. Alla kan inte träna 40 h i veckan. Jag måste bli bättre på att inse detta och försöker intala mig själv varje dag, för att jag ska kunna lära Lillan samma sak:

Jag är bra som jag är.

Om alla pappor tog efter detta....

fredag, december 16, 2016

Betyg betyg betyg

Något av det svåraste men också något av det roligaste med läraryrket är att sätta betyg. Eftersom vi var bortresta den senaste veckan så har den här terminens betyg stressat mig men då jag "bara" har tre grupper som ska betygsättas, varav två är grupper jag delar med kollegor, har jag helt fokuserat på detta de här två dagarna jag jobbat och idag blev jag klar med terminens slutbetyg.

Glädjande nog har jag haft riktigt duktiga grupper den här terminen så jag har inte satt många F! Dessutom verkade alla "nöjda" med sina betyg så jag slapp missnöjdhetsdiskussioner! Jag firade att jag klarat av betygsättningen med att ta ölen som ni ser på bilden. Because I'm worth it!

Nästa vecka jobbar jag tre dagar och sedan får jag julledigt!

tisdag, december 13, 2016

En vecka i Minnesota

15 år sedan jag var här sist. Den stora anledningen till att vi åkte över var min "lillasysters" bröllop. Och vilket bröllop! Att få vara del av den upplevelsen kommer jag aldrig att glömma!

Det har varit fantastiskt att få träffa hela min extra-familj igen, att de fått träffa Tor, att få träffa min lillasysters man och hela hans familj, och att få höra att de (min extra-familj) faktiskt saknat mig! :-)

Idag lämnar vi ett kallt Minneapolis (-21!) men jag lovar att det inte kommer att ta 15 år till innan vi ses igen....

lördag, december 03, 2016

Man säger att ett år går så fort

Lillan har hunnit fylla året. "Alla" säger att det har gått så fort. Jag känner inte likadant. Innan hon kom gick tiden sååå sakta, och det känns nu som att svära i kyrkan, men det var ganska tråkigt att bara vänta. När hon sedan kom, med allt vad det innebar av amning som inte funkade och icke-existerande dygnsvila, så gick dagarna långsamt och snabbt på samma gång. Jag längtade mest tillbaka till jobbet där man i alla fall kunde få gå på toa ifred. Dessutom mådde jag inte bra, varken fysiskt eller psykiskt, vilket också bidrog till att jag inte upplevde att tiden gick fort.

Dock, från och med att jag började jobba i augusti har tiden gått desto fortare. Eftersom jag är på jobbet hinner jag inte se alla små egenheter som växer fram hos Lillan förrän jag träffar henne på kvällarna och helgerna. Det är då jag har sett att rackarns, vad snabbt hon har blivit stor (även om hon fortfarande är liten)!

Jag tror att jag är gladare av att få vara Annie -lärare (på jobbet) och Annie- mamma när jag kommer hem. Jag skulle inte klara av att vara "bara" mamma.

På tal om jobbet, jag måste bara få skryta lite. Senaste veckan har jag fått frågan om jag verkligen är från Sverige, eller om jag kommer från något engelskspråkigt land, två gånger! Det kan bero på att jag är hård på att prata BARA engelska med mina elever i engelskakurserna, men kanske också på grund av min dialekt när jag snackar engelska (och kanske också för att jag inte är blond och blåögd);) Denna dialekt ska bli ännu bättre då vi över pölen nästa vecka! Crazy!


tisdag, november 08, 2016

USA-val

Egentligen skulle jag vilja sitta uppe och kolla SVT:s valvaka, men man måste ju orka jobba...

Det blir ju intressant att lyssna på nyheterna i bilen till jobbet imorgon.

Kommer det att bli kaos á la år 2000?