tisdag, december 28, 2021

Min försenade julklapp som kom i tid

Idag fick jag min julklapp av T, 8 stycken härliga Ballograf kulspetspennor.

De hade kommit fram till postombudet dagen före julafton, men T hade missat aviseringen.
Så dessa raringar hade kunnat finnas i ett julpappersinslaget paket under granen.

söndag, december 26, 2021

Juletid = julefrid?

Så kom julen 2021. Jag hade redan tidigt lagt upp min strategi för detta julfirande. Då vi firar hos T:s föräldrar tänker jag att det är T som vet hur det fungerar och vilka regler som gäller, så han får sköta tillsägelserna till barnen, se till att de uppför sig, att till allt till barnen blir packat osv. Jag ska bara vänta in honom. Jag ser det som ett av mina sociala experiment i jämställdhet.

Experimentet började på avresedagen. Både T och jag kände att vi hade saker att avsluta på jobbet, så jag hade satt absolut sluttid, för mig, 9:30. Vi skulle hämta barnen på föris och skola 9:45 respektive 10:00. Då jag sovit dåligt natten innan tog jag också en kvarts tupplur för att vara utvilad nog att köra åtminstone till Stockholm. Klockan 9:20 tog jag en kaffe ståendes samtidigt som jag plockade ihop den sista packningen, vattnade blommorna, plockade undan i köket, gick ut med soporna etc. Klockan blev 9:40 och då kunde jag inte vara tyst, så jag sa åt T att han skulle hämta C 9:45. Tanken var att vi skulle ha packat ihop det sista tillsammans och hämtat barnen tillsammans för att direkt styra kosan norrut. Så blev det inte. Vi, dvs. jag, var ju långt ifrån färdiga! T åkte och hämtade hem barnen, vi packade bilen och kom iväg 10:45. 45 minuter senare än tänkt. Under resan var det svårt att "luta sig tillbaka" och inte säga åt/fixa/hjälpa barnen. Om jag hade gjort det hade vi haft nedmjölkade/tomatfläckiga/glasskladdiga kläder och annat kladd precis överallt när vi kommit fram. Vi tog ett alldeles för långt lunchstopp och kom inte fram till Härnösand förrän 21:30. 

Dagen före dagen gick ganska bra i mitt experiment, men då experimentet också innefattar att inte ta några initiativ (som jag typiskt alltid gör) gick större delen av dagen innan något vettigt blev gjort. 

Julafton inleddes till ljudet av walkietalkies då barnen fick det i morgonjulklapp. Mycket uppskattad sådan! Det måste ha varit en väldigt smart person som kom på den idén och såg till att de inhandlades. Barnen höll sig sysselsatta och sprang upp och ned i trapporna i flera timmar. Hela familjen tog sig ut till en lekplats och fick lite välbehövlig frisk luft. Jag hade svårt att inte säga till barnen då de antingen vägrade äta med bestick (C) eller vägrade gå på toa (L). Detta fick även uppbackning av övriga (manliga) släktingar vilket, jag känner, ytterligare underminerar min auktoritet som förälder, och speciellt som kvinna och mamma. Barnen lyssnar inte på mig, som jag tidigare skrivit om
Efter en lång dag blev det då dags för paketöppning. Barnen fick många och fina paket att öppna. Utan att låta materialistisk och bitter, jag fick ett ordentligt inslaget paket. Från mig själv. Vi hade en paketordning upprättad för de vuxna, anordnad av T och hans familj, där jag skulle få present av T. Jag fick ett ihoppysslat kuvert och en lapp, tillverkat av vanligt vitt skrivarpapper, med ett meddelande om att pennor kommer. Beställningen och paketet hade inte kommit fram i tid. Vi hade vetat om julklappsordningen i flera veckor, jag hann beställa julklappar från två olika ställen i tid till svärfar. Hur svårt kan det vara? Det finns dessutom, förvisso kanske inte lika fina, pennor att köpa på närmaste matvarubutik. Det hade räckt med en, symboliskt nedpackad i ett paket med julpapper. Eller kanske en liten lakritskula som kompensation för dålig planering? Jag vill och försöker verkligen tänka att i alla fall barnen blev nöjda julen 2021. Just nu har jag dock svårt att dölja min besvikelse.

Undrar ni vad jag gav till mig själv i julklapp? En bok om coola kvinnor förstås! 

God fortsättning till er alla! 
Experimentet fortsätter...

söndag, december 19, 2021

Jag säger upp mig!

Senaste året har varit extremt på vab-fronten, för alla med barn. Jag har tagit det mesta av vabbandet i vår familj då jag pluggade i våras, och inte hade inkomst, och nu i höst har frilansat på timlön. Ingen vidare inkomst det heller.
 
Därför har T kunnat jobba på, mestadels, som vanligt och jag varit ansvarig för barnen. Detta börjar nu ta ut sin rätt. I min dagbok ser jag att jag vabbat ungefär varannan vecka, om jag inte själv varit sjuk någon gång mellan varven. Det tär på både min relation till barnen men också på mitt dåliga självförtroende, speciellt i mammarollen. 

Jag känner att jag inte gör någonting rätt. Då jag inte vill att mina barn ska växa upp till odrägliga skitungar behöver jag säga åt dem flera gånger dagligen. Det kan handla om att inte sparkas/bitas/slåss, inte säga taskiga saker eller helt enkelt göra som jag säger. Dock har vi nu en 6-åring och en snart-3-åring som testar alla (mammans) gränser genom att vägra eller bara skita i det jag säger. Ibland känns det som att de ser att jag pratar, munnen rör sig ju, men de bryr sig inte om vad jag säger. Detta är oerhört frustrerande. 

Man kan ju tro att helgerna skulle vara bättre, när T är ledig, men jag är helt slut när helgen kommer och vill helst åka någonstans långt bort. Ensam. Och det är minst lika tjatigt och bråkigt på helgerna. 

Det var vårt val att sätta barnen till världen, och det i sig var en kamp, men just nu vill jag bara säga upp mig som mamma. Är det någon som vet vart jag kan vända mig? 

fredag, december 03, 2021

20211202

 Igår var det ett palindromdatum. Tufft! 

Och samma dag fyllde vår tuffa förstfödda 6 år. Hon vill väldigt gärna att jag berättar om hur det var när hon var liten, så jag har bestämt mig för att göra en fotobok till henne så att hon i alla fall kan få se bilder på sig själv som bebis/mindre barn. Vi har liksom inte fixat ett enda fotoalbum till henne. Så dåligt av oss. 

Jag mådde ju inte själv så bra under hennes första år, men ju äldre hon blev desto mer fann jag mig i mammarollen. I alla fall lite. Förhoppningsvis känner jag mig helt hemma i den rollen när hon är.....vuxen? 

onsdag, november 24, 2021

Det var väl på tiden part 2

I sju timmar fick hon vara statsminister. Sedan blev det politiska läget ännu mer skit.

Idag var det ändå ett stort steg framåt för kvinnor i Sverige, men tyvärr ett stort steg bakåt för samhället generellt.

Det var väl på tiden!

Ja, vilket annat uttryck passar väl bättre idag än "Det var väl på tiden"?! Vi skriver (slutet av) år 2021 och Sverige har fått sin första kvinnliga statsminister. 

Heja Magdalena!

När jag var liten, ungefär 10-12 år, tyckte jag att Island var ett coolt land för de hade ju en kvinna som var president. Längre än så sträckte sig inte min feminism. Idag, när jag själv har barn, döttrar, känns denna representation ännu viktigare. Magdalena Andersson är inte den första kvinnan på en maktposition i Sverige, men hon är det första kvinnan att bli statsminister i världens mest jämställda land (riiight?!). 

Det tog bara 100 år sedan kvinnor (inte alla kvinnor!) i Sverige fick rösträtt innan vi fick den första kvinnan på statsministerposten. Ska det ta 100 år till innan vi blir världens mest jämställda land - på riktigt? 

En stor dag är det i alla fall. Ikväll ska jag fira. 

tisdag, november 09, 2021

Korrekturläsing - eller?

Senaste halvåret har jag jobbat som korrekturläsare av både kommersiella och skönlitterära texter. Det kanske är en arbetsskada jag har fått, men har folk i allmänhet blivit slarvigare med korrekturläsning under de senaste åren?

Jag ser felaktiga pronomen, stor-bokstav-missar, diverse syftningsfel, rena slarvfel och ihopblandningar av det/de/dem i såväl reklam som skönlitteratur och presentationsskyltar på TV-nyheterna. Den bristfälliga korrekturläsningen i böcker och presentationsskyltar är det som stör mig mest. 

Anlitas inte korrekturläsare innan en bok trycks och ges ut på ett förlag? Beror det på att allt fler lyssnar på ljudböcker och att bokens felaktigheter således räddas av uppläsaren? Att felen inte hörs när de inte syns? En viss förståelse har jag för felen i skyltarna i TV-nyheterna då programmet säkert klipps och redigeras in i sista minuten.

Dock kvarstår min fundering, är det ingen som granskar texterna före publicering?

Jag kan själv erkänna att jag slarvar i DM/meddelanden till vänner, men om jag vet med mig att min text kommer att spridas till fler än så, nog läser jag igenom och rättar både en och två och tre gånger. Självkorrektur. Gör inte alla det?


(Den uppmärksamma ser att jag denna gång stavat fel på titeln på inlägget. Med flit. För att belysa själva problemet.)

söndag, oktober 10, 2021

VAB och VAB och VAB

Vabruari kan slänga sig i väggen. Slutet av september och början på oktober har inneburit de värsta VAB/sjukdagarna för oss i år. Eftersom jag frilansar och jobbar på timmar (ja, jag hoppade av universitetskursen; det kändes gjort + att jag kände mig så gammal) har det blivit på mig VAB-lotten fallit. Och det tar aldrig slut! L fick virus som sedan C fick och så gick det vidare till mig. Nu börjar C och jag bli bättre men L börjar bli sämre igen...Och så snurrar det väl på fram till jul?!? 
När jag var dålig tog T VAB-dag och imorgon delar vi. Jag blir knäpp av allt detta vabbande (och att bli förkyld stup i kvarten)!🤒🤯
Den som klarat sig bäst under denna sjuka höst är katten

måndag, augusti 30, 2021

Animerad CV-film

 Jag är inte så dum ändå :) Faktiskt riktigt stolt över mig själv just nu!


torsdag, augusti 26, 2021

Nej, nej och åter nej

"Tack för din ansökan. Vi har gått vidare med andra kandidater."


Vad gör jag för fel?

onsdag, augusti 18, 2021

Det var den sommaren, det!

Såhär på årets (?) regnigaste dag gör jag ett fotoinlägg om sommaren 2021, för att själv ha en anledning till att se tillbaka på de härliga sommarfotona men också för minnas alla de fina dagarna som vi fick!

Midsommarafton var ju faktiskt också regnig och kall. 
Jag tänkte nog att det skulle bli så hela sommaren.

Men tji fick jag!
Midsommardagen bjöd på solsken och midsommarstången fick komma fram.

Jag och tjejerna spenderade några dagar tillsammans med mormor 
och morfar på landet när T jobbade. Solen sken och vi badade mycket!

Vi plockade stora mängder jordgubbar...

...och åkte till LillValla med kompisar....

...och badade i poolen på baksidan.

T köpte ny bil och första långresan gick till Stockholm.

Vi gick på Skansen...

...och på Skansenakvariet.

Kokobängs Ananas blev sommarens soundtrack.

Resan fortsatte norrut, till fantastiska Hälsingland och 
Hovra, där vi bodde på vandrarhemmet.

Vi hälsade på hos mormor och morfar i fäbodstugan. 
Barnen tyckte att det var spännande att hämta vatten ur brunnen!

Vi plockade blåbär till efterrätt.

Som tur var hann vi träffa tremänningarna 
innan de åkte iväg på sin semesterresa!

Vi tog en tur på köpingen i Ljusdal.

Obligatoriskt bad vid Hovrahällan, trots högt vattenstånd.

Jag fotograferade härbrena och köpte en tavla av Eva Björk med samma motiv.

Vi åkte till Loos Koboltgruva och båda tjejerna 
klarade av gruvturen nere i mörkret och blötan!

Lovisa-schaktet. Så häftigt!

Badade i Daåsen. Eller var det Dåasen?

Många promenader i byn blev det, mest själv, men även med familjen.

Ljuset. Fjällkossorna. Rallarrosorna.

Sedan åkte vi söderut med obligatoriskt fika-stopp vid Kråkborgen, alltså Brahehus. 

Sandviken i Sölvesborg bjöd på strandlek, härliga havsdopp...

...och vackra sommarkvällar...

...ibland på tu man hand.

Min vän från Tyskland kom och campade i närheten och 
vi spenderade mycket tid med henne och hennes familj.

Sedan kom vi hem och packade om och åkte till Varberg och den resan finns det ju ett eget inlägg om.
Förutom ovanstående har vi ätit god mat, träffat många vänner och försökt att bara ta det lugnt. 
Så lugnt som man nu kan ta det med en 5-åring och en 2,5-åring ;) 

Tack sommaren 2021! Hoppas att sommar 2022 blir minst lika bra :)

måndag, augusti 09, 2021

10-årig bröllopsdag och hur vi firade (till slut)

I år den 6/8 firar vi 10 år som gifta, tennbröllop. Jag vet inte hur det gick till, hur jag lyckats få en så fin man som T och hur det kommer sig att han orkar med mig. Det jag vet är att jag och vi tänkt länge på hur vi skulle fira detta. Vi ville egentligen bjuda in till fest, typ Rewind Bröllop 2011, men den satans skitpandemin satte stopp för alla sådana roligheter. Då blev nästa fundering en utlandsresa. Käppar i hjulet även för detta, se ovan nämnda pandemi. Så vi bestämde oss för en resa inom landets gränser, där bara han och jag kunde få prata klart, sova hela nätterna och äta ostört. Vi åkte västerut, till Varberg (och på vägen hem till Ullared). Nedan kommer bilder med förklarande text för att visa er vår jubileumsresa!

Det första jag åt i Varberg, toast Hummer Skagen! 
Mitt mål var att äta fisk eller skaldjur varje dag och det gjorde jag :)

Provade havet och stranden! 
Och jag läste en bok på stranden, när hände det senast?!

Vi gick en promenad in till Varberg och åt grekiskt

Kollade in solnedgången vid den vackra strandpromenaden på vägen hem 

Dagen efter, själva bröllopsdagen, promenerade vi till Varbergs fästning 

Vi gick en guidad tur med en fantastisk guide som kunde förklara (delar av)
Sveriges kungalängd bättre än alla mina historielärare någonsin gjort.

En av bastionerna på fästningen

Vi fick gå ned i kanonrummet som även använts som fängelsehåla

Både vackert och skrämmande

Utsikten!

Lääängst där borta bor vi

Borgen

Stenar vid strandpromenaden. 
Jag ville se sälar, såg inga sälar :(

Vackra promenadvägar runt hotellet

Skojiga stenpelare uppstaplade där det tidigare varit stenbrott

Hotellet vi bodde på, Varbergs Kusthotell. Fantastiskt!

Tre-rätters supé med vinpaket på bröllopsdagen. 
Galet gott!

Vi avslutade bröllopsdagen med en drink och utsikt över havet

Färden gick sedan vidare till Ullared där vi bodde över en natt.

Trötta på kassakön men nöjda med inköpen 
(julklappar, kläder till barnen, badlakan, skinnväskor etc.)

Det var en sammanfattning av vår bröllopsdagsresa. Eventuellt kommer ett sammandrag av resten av sommaren senare under veckan. Jag måste bara komma ihåg vad vi har gjort! :D