Jag önskar att jag hade läst på lite mer om den så kallade fjärde
trimestern inför både L och C:s ankomst. Det hade troligtvis hjälpt mig mycket
från att inte gå ned mig i mina känslor av otillräcklighet och ibland
värdelöshet. Nu blev det så att jag hörde om detta "fenomen" strax
efter att C kommit, men då tog jag inte riktigt till mig av det jag läste.
Baking babies (superbra blogg!) skriver
jättebra här och här om
vad den fjärde trimestern innebär och vad man kan tänka på men jag tänkte dela
med mig av mina erfarenheter och kanske kan det hjälpa någon av mina vänner att
må bättre postpartum.
Det första problemet,
amningen, har jag redan skrivit lite om. En tråkig sak som kom i samband med
amningen var att C fick torsk och jag fick svamp i brösten, så då blev det att
behandla med kladdig medicin i tre-fyra veckor. C åt långsamt och fick inte
tillräckligt, så efter amningen skulle hon ha flaska med ersättning och så den
där medicinen på det då (5 gånger om dagen), så varje måltid för henne tog 1-2
timmar. Och då var det dags att börja om på nytt. Var och en gör det som är
bäst för sig själv och för sitt barn, för mig och oss har flaskmatningen varit
räddningen! Dock ska man se till att inte få mjölkstockning när man slutar
amma. Det fick jag med L och det fick jag nu med C. Det gör ONT! i brösten. Jag
köpte stora amningstoppar och mjuka bh-ar som inte klämde någonstans, och efter
ett par veckor kändes boobsen ok igen.
Det andra problemet var förstoppningen. Jag har haft mycket
magproblem men så ont i magen har jag nog aldrig haft. Mamma köpte hem havrekli
och linfrön som jag åt i filen på morgonen, plus att jag tog en Lactulos-hutt
varje dag. När det var som värst fick jag ta till laxermedel. När jag har ont i
magen fungerar jag inte, och eftersom jag var öm efter kejsarsnittet var det
liksom dubbel smärta. Kul att ta hand om bebis då. Eller inte.
På tal om magen så fick jag både bristningar och en linea negra
med C. Dessa är fortfarande kvar, men bleknar långsamt bort. L var lite
imponerad av att jag har lila hud på magen. Jag kommer inte noja över bristningar
på stranden i sommar utan, liksom med kejsarsnittärret, tänker bära dem med
stolthet. Hoppas bara att bikinin passar ;)
Sömnbristen då. Ja, det är den som gjort mig deprimerad. Jag
funkar verkligen inte om jag inte får sova. T har varit en klippa och gått upp
tidigt som sent, men det var ju inte förrän jag slutade amma som vi fick rutin
på sömnen.
Och som vanligt när jag är stressad/halvsjuk/sover dåligt så
kommer munsår som ett spammail för hundrade gången (ni förstår kanske varför
jag inte skriver ”som ett brev på posten”). Alltså inga pussar på bebisen,
mannen eller L. Det är alltid lika jobbigt.
I fjärde trimestern kommer också avslaget. Jag ser det dock inte
som ett problem utan kroppen säger ju liksom hejdå till graviditeten. Dessutom
hade jag bara avslag i fyra veckor, så det var mer som en längre mens.
C är lite mer än tre månader när jag skriver detta, så den fjärde trimestern är över för min del. Hade jag, som sagt, läst lite mer om den då hade jag kanske varit lite snällare mot mig själv. Men jag har i alla fall överlevt.
