Vad vill jag bli när jag blir stor?

Innan rykten börjar gå vill jag berätta här på bloggen att jag har sagt upp mig från jobbet. Igen. Det har inte känts riktigt rätt från början och när kroppen, genom magont och huvudvärk (och en hel del tårar), sa ifrån var det ingen tvekan längre. Så jag kommer att jobba fram till jul och sedan lämnar jag ett jobb på kommunen för andra gången.

Vad jag ska göra i framtiden är dock oklart. Jag känner mig som en gymnasist som har allt att välja på men vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. Just nu lutar det åt att hitta en distanskurs med något som jag är intresserad av, typ språk eller litteratur, och helst på helfart. Dock har jag i princip inget CSN kvar efter 9 år på universitetet, så det blir att leva på sparpengar (och maken).

Så, rådvill som jag är, vad tycker ni att jag ska göra? Har ni några tips på nyttiga kurser eller intressanta jobb som skulle passa en språknörd som jag? Maila, sms:a eller kommentera gärna här! 😘

En lättnadens suck

Äntligen får jag tro på att Biden/Harris vann! Jag är glad för mina amerikaners skull. Så fort den här j-la pandemin är över ska jag boka flygbiljett och åka över till dem och fira 🥂 

Dooooomsday

2000-2001 var jag i USA som utbytesstudent och fick vara med om ett historiskt val, mellan Bush och Gore. Jag hängde inte riktigt med i turerna men jag, som samhällsvetare på gymnasiet, tyckte att USA hade ett väldigt krångligt politiskt system. Hur kunde personen som fått flest röster, en majoritet, inte bli president? 

2016 var jag och T tillbaka i USA för att min lilla värdsyster gifte sig och Trump hade vunnit över Clinton (bäst att säga Hillary, då någon säkert missförstår :P) TROTS att hon vann med "the popular vote", alltså flest människor över hela USA hade röstat på henne. MEN Trump vann. Konstigt system. Och "mina" amerikaner var inte glada över det heller. 

Nu skriver vi 2020 och Trump står mot Biden. Biden verkar inte vara superpopulär bland mina kompisar, men han är i alla fall inte Trump. Dessutom hoppas vissa att Harris snart få ta över ändå, vilket ju skulle vara jättespännande! Äntligen en kvinna på toppen! 

Ni kanske tycker att jag bryr mig för mycket om USA-valet när det finns andra saker man kan engagera sig i, men jag har sett min värdsyster gråta för att hennes sjukförsäkring inte räcker till och av rädsla för att, under Trumps beslut, kanske inte ens ha rätten att teckna en sjukförsäkring. Bara att prata om alla de förändringar som Trump gjort med USA skrämmer både mig och de som är min amerikanska familj. Dessutom slog Covid19 ned i USA med full kraft och deras högste ledare menade att det var något som skulle försvinna till sommaren, eller, bevare mig väl, att man skulle kunna injicera sig frisk med desinficeringsmedel! 

Personligen blev jag galen av ilska när Republikanerna tvingade igenom Amy Coney Barrett till Högsta Domstolen efter RBG:s död, bara veckor före valet, fastän de hade stoppat Demokraterna från att nominera och rösta igenom domare innan valet 2016. Hej dubbelmoral och välkommen till Gilead (ni som kan er Atwood vet vad jag pratar om)! 

Jag är nervös på riktigt. För vart USA är på väg. För vad som ska hända med världen. 

Enough rant. Nu ska jag kolla valvaka och skriva till mina amerikaner. Keep your fingers crossed!