onsdag, mars 30, 2016

Efterdyningar

Jag vet inte om det här blir för personligt men jag måste få det ur mig på något sätt. Jag vet inte heller hur många av er som läser det här som planerar att bli gravida eller har barn.

Jag fick Lillan för snart 4 månader sedan. Min graviditet var en dröm jämfört med många andra, bara lite tröttare och mer halsbränna än vanligt. Dock tyckte jag förlossningen var fruktansvärd och jag får ångest bara av att tänka på amningen. Där trodde jag att "problemen" skulle ta slut, men nähädå. I februari åkte jag in på akuten för hemska magsmärtor. De hittade ingenting men trodde att det kunde vara gallsten. Jag blev ordinerad smärtstillande och smärtorna gick över efter en vecka. 

Förra veckan fick jag ont i magen igen plus att jag fick svamp i underlivet (kände igen symptomen då jag haft det x antal gånger tidigare). Magvärken kom och gick och jag tog medicin för svampen. Värken blev bara värre och klådan i underlivet övergick i ren smärtvärk. Ringde Vårdcentralen som rekommenderade gynekologbesök akut och de hade dåligt med tider. Ringde min "gamla" mottagning Specialistläkarna och fick tid dagen efter! Diagnos: cysta på äggstocken som tömt sig så att jag fått vätska i buken plus inflammation "därnere" plus svamp. Antibiotika och annat gott skrevs ut.

Inte nog med att småbarnslivet är tufft som det är med skrik, bajs och sömnbrist. Kroppen ska minsann jävlas också.

Det jag fortsättningsvis vill säga med detta är att om du fått barn (eller planerar att få barn), och om du inte mår bra efteråt, gå inte och må dåligt utan sök vård så fort du kan! Det finns bra folk som kan och vill hjälpa dig.

söndag, mars 13, 2016

Nageltrång

Häromdagen fick jag nageltrång och då googlade jag runt i jakt på huskurer. Idag har det faktiskt blivit mycket bättre så jag vill dela med mig av mina bästa tips.
OBS! Mitt nageltrång hade inte hunnit "gå så långt". Om tån blir infekterad och full med var och blod ska man självklart vända sig till sjukvården.


  • Ta en tops fylld med barnolja och stryk längst med kanten där "trånget" är, samt försök att komma med topsen bakom nageln där det är trångt.
  • Bänd nageln försiktigt ur det trånga med topsen. 
  • Fila med en nagelfil på den delen av nageln som skär in i huden. Det är lite pilligt, så man kan trycka fram nageln med hjälp av en pincett eller topsen.
  • Använd pincetten för att "plocka av" nagelbitar som filats loss.
  • Smörj återigen med en tops fylld med barnolja längst trånget. Jag smorde rikligt. Man får passa sig så man inte halkar :)
  • Gå barfota eller låna mannens strumpor så att inget klämmer åt på tån.

Nu hoppas jag förstås att ni läsare är så mycket smartare än jag (typ klipper tånaglarna rakt och går i lagom stora skor) så att ni inte får nageltrång, men nu vet ni vad man kan göra om man ändå får det.

Inget nageltrång på sommaren, inte!

söndag, mars 06, 2016

Att komma hem

Under mina 33 levnadsår har jag bott 1 år i USA och drygt 1 månad i Spanien. 31 år och 11 månader i Sverige och i Linköping. Av dessa 31 år och 11 månader har jag bott i villa med familjen, ensam i min lilla etta och tillsammans med T i en trea. När vi äntligen hittade vårt (dröm-)hus har cirkeln liksom slutits.

Jag är så glad över att ha flyttat tillbaka till området där jag växte upp. Här har jag alltid känt mig trygg och trygghet är precis vad jag vill att Lillan ska känna. När jag bodde själv i ettan och när vi bodde i trean kände jag mig aldrig riktigt trygg. Visst gick jag hem själv mörka kvällar, men alltid redo med telefonen i ena handen och nycklarna som ett knogjärn i den andra. Det var alltid någon som visste att jag var på väg och den eller de fick alltid ett sms när jag kommit fram safe and sound. Nog kan det hända saker även i ett villaområde som vårt, men här känns det som att alla ser varandra. Man säger hej när man möts, man kanske stannar till och småpratar lite med grannen och man håller lite koll på obekanta bilar. I det här området kan jag se Lillan växa upp. Här kommer jag våga låta henne springa ute i trädgården, leka på gatan (hoppa hage ftw!) och kanske till och med gå själv till mormor och morfar en vacker dag.

Jag tänker på detta nästan varje gång jag kommer hem till vårt område och vårt hus- vilken oerhörd lycka det är att bara få komma hem.