Flera av er som följer mig, både här på bloggen och i andra sociala medier, har förstått att jag letar efter jobb, en anställning, en plats där jag känner att jag gör något viktigt.
Under våren har jag, parallellt med min egen verksamhet
Språkinspektör Skude och korrekturläsning, sökt jobb på jobb på jobb på jobb.
Enligt mitt Excel-ark med sökta tjänster har jag under våren sökt 52 olika
tjänster, både efter annonser och spontanansökningar. 8 av dessa tjänster har
jag varit på intervju för. Jag är väl optimistisk av naturen för varje intervju
har ”känts bra”. Ingen av dessa ledde dock till något jobberbjudande.
Hela familjen gick på semester/ledighet den 22 juni och jag
taggade ned mitt jobbsökande, men hade en del öppningar från jobb som jag
fortfarande inte hade hört något från.
Nu under ledighetens första veckor lossnade proppen.
Ett konsultföretag kontaktade mig för intervju, presenterade
mig för sin kund och jag var på ytterligare intervju med kunden. Allt kändes
bra.
Jag blev samma vecka kontaktad av ett annat företag och var där på
intervju. Allt kändes jättebra och jag fick ett erbjudande. Dock var lönen för
låg så jag försökte få upp den med ett par tusenlappar. Företaget tyckte att
jag ifrågasatte för mycket och ville inte gå vidare med mig. Jag hade då hunnit
tacka nej till erbjudandet från konsultföretaget men återupptog kontakten med
dem och kunden var fortfarande intresserad av att jag skulle börja.
Men bara dagen efter ringde de från en arbetsplats som jag sökt till mååånga gånger och denna gång handlade det om en kommunikatörstjänst, något jag eftersträvat länge. Härifrån gick allt otroligt snabbt. Intervju dagen efter. Och denna intervju kändes som någonting extra, allt klickade. Dagen efter fick jag ett erbjudande. Om jag tackade ja?
Jag tackade ja!
