En annorlunda jul

Jag vaknade inte med förkylning på julafton, utan den kom kvällen före. Halsont, huvudvärk och snuva. Så det blev en annorlunda jul, åtminstone för oss vuxna som är vana vid att fira tillsammans med de närmaste. Jag försökte, trots huvudvärk och skrikande ungar, att vara mitt snällaste jag.

Mamma och pappa kom förbi och uterumsfikade, jag höll mig i dörröppningen. Barnen fick ett par klappar och lite lek med mormor i frosten. Vår jullunch blev bra, trots att många rätter saknades då knytis hade varit planerat. Ungarna var nöjda, de fick ju sina köttbullar. C fick vila efter lunch, vi bullade upp med skumtomtar, kolor och pepparkakor till Kalle. Jag såg Tomtens verkstad och sen sov jag mig igenom resten av programmet. Jag tror att L var den enda som var vaken hela tiden! Då vi inte hade någon annan att anpassa oss till öppnade vi julklappar när C vaknat. Ongarna öppnade alla klappar på 5 röda. Sedan lekte de desto mer, så pass mycket att en viss julklapp fick vissa bestående men. Vi åt lite lättare middag bestående av lunchens rester och såg sedan på "Sunes jul" innan de minsta fick gå och lägga sig. Jag var inte på något uppesittarhumör heller så efter nyheter och ett avsnitt av "Das Boot" säsong 2 - väldigt juligt. Not. 

Då huvudvärken, halsontet och snuvan inte gett med sig på juldagen bokade jag tid för covid-test, vilket jag ska ta imorgon då de hade dåligt med (inga) tider över helgen. 

Onekligen en annorlunda jul men det blev helt ok ändå. 

Rester från paketöppningen

Julfällan

Överallt på Instagram syns de (för mig iaf, kan bero på instas logaritm). De roliga memen om papporna som inte vet vad mammorna köpt till barnen i julklapp. Och i samma flöde fina ord om hur den magiska julstämningen i själva verket är en mammas omsorger om att alla ska ha det bra. 

Jag reagerar på dessa instagram-inlägg. Och jag formar mig inte efter mallen. Julklapparna till barnen har T och jag valt ut och beställt tillsammans. Och den magiska julstämningen, nja, jag är nog mer Grinchen än Tomtemor.

I år har jag dessutom sänkt alla förväntningar. Vaknar jag med förkylning på julafton, ja, då är det hemmadag med familjen som gäller. Bara med lite extra mycket och god mat. Pepparkakshuset köpte vi en färdig fabriksbakad sats och monterade med fabrikstillverkad kristyr. Pepparkakorna är fabriksgjorda och dekorerade med ovan nämnda kristyr. Köttbullar - köpta. Vörtbröd - köpt. Lantpaté - köpt. Skinka - köpt (färdigskivad!!!). Risgrynsgröt - köpt.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att jag, även om jag är mamma, inte behöver köra slut på mig själv bara för att det är jul. Det blir jul nästa år också. Och nästa. Och nästa. Och jag ska orka många jular framöver. Det viktigaste är väl ändå att jag får fira jul med de som står mig nära?! Sedan kan jag äta köpemat om ingen orkar fixa hemlagad julmat. Det spelar ingen roll. Det blir jul ändå.

Skit i alla gamla vanor
Du och jag, det andra ska nog ordna sig
Köper något som är färdigt
Sätt dig ner och ha det härligt, och fira jul med mig 

- Linnéa Henriksson 

5 år som mamma

Idag fyller vår förstfödda 5 år. En milstolpe. Jag kan knappt tro att både hon, jag och, inte minst, T överlevt dessa år.

Trots att vi längtat och väntat länge på vårt mirakel så trodde jag länge inte på själva gravididiteten, men när hon såg upp på mig med sina pliriga bruna ögon förstod jag. Jag. Mamma.

Mamma-rollen är och har varit oerhört tuff och jag hade aldrig klarat det utan stöd från T (som är mer mamma än jag, som jag brukar säga) och familjen. Jag tvivlar på mig själv och mina beslut och jämför mig alldeles för mycket med "alla andra".

Men jag gör så gott jag kan och om jag får tro L så har jag gjort ett helt ok jobb 😊

Nu ska vi bara överleva några år till... 

Vad vill jag bli när jag blir stor?

Innan rykten börjar gå vill jag berätta här på bloggen att jag har sagt upp mig från jobbet. Igen. Det har inte känts riktigt rätt från början och när kroppen, genom magont och huvudvärk (och en hel del tårar), sa ifrån var det ingen tvekan längre. Så jag kommer att jobba fram till jul och sedan lämnar jag ett jobb på kommunen för andra gången.

Vad jag ska göra i framtiden är dock oklart. Jag känner mig som en gymnasist som har allt att välja på men vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. Just nu lutar det åt att hitta en distanskurs med något som jag är intresserad av, typ språk eller litteratur, och helst på helfart. Dock har jag i princip inget CSN kvar efter 9 år på universitetet, så det blir att leva på sparpengar (och maken).

Så, rådvill som jag är, vad tycker ni att jag ska göra? Har ni några tips på nyttiga kurser eller intressanta jobb som skulle passa en språknörd som jag? Maila, sms:a eller kommentera gärna här! 😘

En lättnadens suck

Äntligen får jag tro på att Biden/Harris vann! Jag är glad för mina amerikaners skull. Så fort den här j-la pandemin är över ska jag boka flygbiljett och åka över till dem och fira 🥂 

Dooooomsday

2000-2001 var jag i USA som utbytesstudent och fick vara med om ett historiskt val, mellan Bush och Gore. Jag hängde inte riktigt med i turerna men jag, som samhällsvetare på gymnasiet, tyckte att USA hade ett väldigt krångligt politiskt system. Hur kunde personen som fått flest röster, en majoritet, inte bli president? 

2016 var jag och T tillbaka i USA för att min lilla värdsyster gifte sig och Trump hade vunnit över Clinton (bäst att säga Hillary, då någon säkert missförstår :P) TROTS att hon vann med "the popular vote", alltså flest människor över hela USA hade röstat på henne. MEN Trump vann. Konstigt system. Och "mina" amerikaner var inte glada över det heller. 

Nu skriver vi 2020 och Trump står mot Biden. Biden verkar inte vara superpopulär bland mina kompisar, men han är i alla fall inte Trump. Dessutom hoppas vissa att Harris snart få ta över ändå, vilket ju skulle vara jättespännande! Äntligen en kvinna på toppen! 

Ni kanske tycker att jag bryr mig för mycket om USA-valet när det finns andra saker man kan engagera sig i, men jag har sett min värdsyster gråta för att hennes sjukförsäkring inte räcker till och av rädsla för att, under Trumps beslut, kanske inte ens ha rätten att teckna en sjukförsäkring. Bara att prata om alla de förändringar som Trump gjort med USA skrämmer både mig och de som är min amerikanska familj. Dessutom slog Covid19 ned i USA med full kraft och deras högste ledare menade att det var något som skulle försvinna till sommaren, eller, bevare mig väl, att man skulle kunna injicera sig frisk med desinficeringsmedel! 

Personligen blev jag galen av ilska när Republikanerna tvingade igenom Amy Coney Barrett till Högsta Domstolen efter RBG:s död, bara veckor före valet, fastän de hade stoppat Demokraterna från att nominera och rösta igenom domare innan valet 2016. Hej dubbelmoral och välkommen till Gilead (ni som kan er Atwood vet vad jag pratar om)! 

Jag är nervös på riktigt. För vart USA är på väg. För vad som ska hända med världen. 

Enough rant. Nu ska jag kolla valvaka och skriva till mina amerikaner. Keep your fingers crossed!

Bad blogger

Jag är inte så bra på det här med att underhålla mina bloggläsare, Instagram och Facebook täcker mitt vardagliga behov, men nu gör jag ett nytt försök och kanske ska jag lägga in en kalenderpåminnelse om att blogga åtminstone en gång i månaden?! Ni tappra själar som fortfarande hittar hit, vad tror ni om det? Vill ni ha fler uppdateringar i text eller räcker det med mig, mitt och mina i de andra medierna? Skriv gärna en kommentar, oavsett vilken åsikt du har :)

Mitt senaste inlägg var visst i juli så vad har hänt sedan dess? Tvättmaskinen har snurrat många varv och en del vatten har runnit under diskhon. 

Augusti
Jag jobbade min sista månad på Arla och avslutade mitt vikariat med lite vabbande, mycket överlämnande/återlämnande till ordinarie kommunikationskoordinator och ett personalevent som blev mycket lyckat! Mitt år på Arla gjorde att jag vågade söka andra administratörstjänster, men jag fick väldigt många nej och självförtroendet sjönk.

September
Veckan efter min sista dag på Arla hade jag en intervju för en administratörstjänst på kommunen, men jag trodde inte på att det kunde bli något av det. Jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen och ansökte om a-kassa (som jag fortfarande inte fått beslut om). Min handläggare på AF uppmanade mig att söka lärarjobb, då det skulle vara min kortaste väg till jobb. Tur i oturen då att det inte fanns så många gymnasielärartjänster att söka! Ytterligare en intervju för en annan administrativ tjänst inom kommunen och återigen självförtroende 0. Två dagar senare gjorde jag en uppföljande intervju för den första admintjänsten på kommunen och får då veta att jag är en av två kandidater som är kvar av 251 sökande! Självförtroendet hoppade några pinnar upp. Veckan efter blir jag erbjuden tjänsten (men hade is i magen och tackade inte ja förrän dagen efter erbjudandet), skriver kontrakt och kan säga "tack och hej" till AF. Firade nya jobbet med att åka på spa-helg med en nära vän och sedan fixa håret hos bästa Lina! Redo för nya tag :)

Det som annars tar upp mitt liv just nu, och som jag behöver behandla i separata blogginlägg, är det dåliga samvetet jag känner som mamma, coronapandemin och hur allt omkring oss påverkas av den samt allt jag läser, ser och hör om mäns våld mot kvinnor. Men, som sagt, dessa ämnen får jag avverka i separata blogginlägg, om ni fortfarande vill läsa min blogg alltså? ;)

3 minuter

Idag satt jag ned i tre minuter och väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar och spela sin glada trudelutt. Det kan behövas ibland. 

3-månaderskontrollen

Covid19 har ställt allt på ända, så det får jag ägna ett inlägg åt någon annan dag. Mina senaste inlägg (även om det var läääänge sedan sist) har ju handlat om min ögonoperation och det är det som jag fokuserar på idag.

Idag var jag på 3-månaderskontroll hos Memira och, som jag anade, så har min syn korrigerats till 100%! Jag kunde läsa de minsta bokstäverna på nedre raden och hornhinnorna är klara och fina. Kontrollen gick på en kvart och om inget oförutsett inträffar är jag godkänd och klar.

Senaste månaden har jag märkt av en klar förbättring i ögonen, och det trots pollenallergin. Jag ser bättre än vad jag gjorde med linser och det är så skönt att slippa blaskandet och kladdandet i ögonen som det var med linserna. Jag har kommit på mig själv flera gånger att tänka "Dags att sova, dags att ta ut linserna" men tji får jag! Så skönt! Dessutom ser jag katten i soffan i vardagsrummet varje morgon när jag vaknar så, ja, jag ser bra :) I början av maj skickade jag in papper för nytt körkort då jag nu slipper kravet om linser/glasögon så nu är jag officiellt glasögon/linsfri. Åtminstone för några år framöver.

Om någon av er tappra läsare skulle vara intresserade av att se om ni också skulle passa för ögonoperation, hör av er till mig. Jag har presentkort på undersökningskostnaden till två kompisar! :)

Två veckor efter LASEK

Idag har det gått två veckor sedan min ögonoperation. Jag fick vara sjukskriven även förra veckan på grund av att hela framsidan av huvudet, runt ögonen, bankade och gjorde ont. Värktabletterna var mina bästa vänner.

Igår var jag tillbaka till jobbet. Skärmens ljusstyrka sattes ned, kontrasten sattes upp och teckenstorleken sattes till 150%. Ändå var jag helt slut i ögonen och huvudet efter en arbetsdag.
Jag kämpar på på jobbet men försöker att ta flera pauser och inte titta på skärmen hela tiden, även om det är svårt då mitt jobb ÄR att jobba på datorn. Idag fick jag ihop veckobrevet, men inte så mycket mer. Oh well, good enough.

Status just nu: jag ser bra, men dimmigt mellan varven, och ibland blir ögonen väldigt trötta och vill bara blunda.  Det känns ungefär som att man har en dålig anpassad lins i ögat, men det blir ofta bättre när jag tar tårsubstitut. Jag har alltid med mig ett par solglasögon då jag fortfarande reagerar på starkt ljus. 

Lasersyn...eller?

Jag gjorde en ögonoperation i måndags. Det var efter moget övervägande och efter många nervösa samtal med kliniken. Får jag lugnande innan operationen? Gör det ont? Kan jag bli blind?
Med tanke på att jag nu sitter och skriver vid datorn så har jag i alla fall inte blivit blind. Dock ser jag suddigt och ögonen värker och blir torra snabbt.

Jag gjorde en LASEK på Memira i Linköping. Ja, jag fick lugnande medel innan operationen. LASEK innebär att kirurgen lägger en liten bassäng med alkohol på yttersta lagret av hornhinnan, för att sedan skrapa bort lite av den och sedan använda laser för att korrigera synfelet. Jag bad kirurgen, Johan, att hela tiden berätta vad som hände men det gick så himla snabbt att jag knappt hann med. Ett minne från operationen har jag och det är att när jag låg på britsen under lasermaskinen, då tänkte jag "Nu är det för sent att ångra sig" haha :) Det läskigaste var när man såg skalpellen som skrapade bort yttersta lagret av hornhinnan, men sen var det mest att bara kolla in i ljuset och låta lasern lasra på.

T var chaufför och det var tur för jag ville mest blunda efteråt. Jag fick en härlig medicinpåse med värktabletter, antiinflammatoriska ögondroppar, insomningstabletter, tårsubstitut och bedövande ögondroppar med mig hem. Direkt efter operationen tog jag värktabletter och sedan, när jag kommit hem till "vilohemmet" (hos mamma och pappa) tog jag de bedövande ögondropparna. De två första dygnen låg jag mest i mitt mörka rum, tog ögondroppar och värktabletter med jämna mellanrum och lyssnade på ljudböcker. Jag ville mest blunda hela tiden och för att kunna äta och gå på toa hade jag på mig solglasögon inomhus.

Allt eftersom dagarna gick kändes ögonen något bättre. Jag åkte hem till T och tjejerna i fredags och tyckte att nu är det bra, men sedan på lördagen fick jag världens huvudvärk och idag har jag legat i husets mörkaste rum och lyssnat på ljudböcker igen. Det går verkligen upp och ned.

Status just nu: dimsyn, ont i huvudet, torr i ögonen, ljuskänslig. Dock tycker jag att synen i vardagen är ungefär som att gå omkring med geggiga/för gamla linser (vilket jag gjort ofta förr) så jag hoppas verkligen att synen kommer att bli toppenbra :)

Tack för årets julklapp, Torben! :)

P.S. Om man vill se hur en LASEK går till, kolla Youtube. Jag är glad att jag kollade EFTER operationen. D.S.

Beröm från bossen

Den här jobbveckan har gått i ett så jag är glad att det är fredag imorgon. Jag har känt, mellan varven, att det jag gör om dagarna inte räcker till eller är "good enough". Detta kom dock på skam idag då både min närmsta chef och vår HR - person sa att de uppskattade mig på jobbet! Min chef mailade även beröm för det senaste veckobrevet som jag sammanställt, redigerat och layoutat. Det kändes gött! 😊 

Bye bye 2019

Året 2019 kommer jag att minnas, i huvudsak, som ett töcken. Att bli tvåbarnsmamma och byta jobb samma år var väl kanske inte så genomtänkt...
Jag har satt igång med projekt:skriva ikapp dagboken, och inser att alla dagarna bara flyter ihop, med några få undantag.

Nu ser jag fram emot 2020 och något mer detaljerad dagboksskrivning som verkligen blir av! :)