Ångest

Det är nog den känslan som ligger närmast till hands för att beskriva hur jag känner. Jag tyckte att det var jätteskönt att komma till jobbet idag och slippa vara hemma. Efter stölden har jag bara känt mig mer och mer otrygg i vår lägenhet. Stackars T gör allt för att jag ska må bra. Men jag har som en stor klump i magen som jag inte blir av med. En stor äcklig otrygghetsklump.

Har även kommit på fler klädesplagg som saknas.
Vit/lila-rutig skjorta med v-ringning från JC i stl. M samt en mörkblå/rödrutig skjorta med armbågslappar från Fishbone/ New Yorker i stl. M (min favorit).

Jag har letat i hela lägenheten och försökt komma på var jag hade klädesplaggen senast och insett att de som stal plaggen måste ha gjort det i omgångar, eftersom jag vädrat plaggen i omgångar. Detta gör att det känns ännu mer obehagligt. Någon har haft koll på när vi har haft kläder ute på vädring. Behöver jag säga att jakten efter en ny lägenhet intensifierats? Jag har skrivit till hyresvärden om att plantera något framför vår balkong, typ buskage, men har inte fått något svar. Vad bryr de sig om att deras hyresgäster inte känner sig trygga?