Dödergök

Jag var ju bara tvungen att fortsätta med Katarina Wennstams andra spänningsroman Dödergök efter Smuts.

Bild från Bokia

Fakta
Författare: Katarina Wennstam
Antal sidor: 541 (pocket med extramaterial)
Utgiven: 2008

Dödergök, liksom Smuts, innehåller flera historier som utspelas parallellt och som ändå på något sätt vävs samman. En av huvudkaratärerna, Maria Allende, flyttar med man och barn till sitt drömhus. Strax efter att de gjort sig hemmastadda får hon reda på att en kvinna mördats i just deras hus, och Maria blir besatt av att få veta mer om detta mord. Hon får, genom sitt grävande, fram saker som till slut leder till att hon själv hamnar i fara.
En annan av huvudkaraktärerna är den hårt arbetande åklagaren Madeleine Edwards som får ett misstänkt så kallat hedersmord på sitt bord. Samtidigt som hon lägger ner sin själ i sitt arbete ska hon hinna med sin dotter Alexandra som mer än någonsin behöver hennes uppmärksamhet.

Liksom Smuts känns Dödergök som en historia som lika gärna skulle kunna utspelas här och nu, i vårt fina och trygga samhälle, år 2010. Det märks att Wennstam själv har lagt ner mycket tid och arbete på research, boken känns oerhört trovärdig. Det är det som jag gillar med Wennstam, att hon skriver om sådant som kan hända och händer i vårt fina lilla land Sverige. Hennes böcker kritiserar allt det som jag alltid litat på till fullo, till exempel rättsväsendet. Nu ser jag på det hela från ett annat perspektiv och det är väl det som är litteraturens roll, att ge oss ett annat perspektiv på det vi tar för givet.

Betyg och motivering till betyg: 10. Boken är hemsk och tragisk samtidigt som den är rolig och pricksäker. Igenkänningsfaktorn är hög i alla relationer och människoöden som skildras. Men läs Smuts först...

(Betygsskala 1-10 där 1 är "borde inte ha getts ut", 5 är "godkänd" och 10 är "fantastisk")