Vad vill jag bli när jag blir stor?

Innan rykten börjar gå vill jag berätta här på bloggen att jag har sagt upp mig från jobbet. Igen. Det har inte känts riktigt rätt från början och när kroppen, genom magont och huvudvärk (och en hel del tårar), sa ifrån var det ingen tvekan längre. Så jag kommer att jobba fram till jul och sedan lämnar jag ett jobb på kommunen för andra gången.

Vad jag ska göra i framtiden är dock oklart. Jag känner mig som en gymnasist som har allt att välja på men vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. Just nu lutar det åt att hitta en distanskurs med något som jag är intresserad av, typ språk eller litteratur, och helst på helfart. Dock har jag i princip inget CSN kvar efter 9 år på universitetet, så det blir att leva på sparpengar (och maken).

Så, rådvill som jag är, vad tycker ni att jag ska göra? Har ni några tips på nyttiga kurser eller intressanta jobb som skulle passa en språknörd som jag? Maila, sms:a eller kommentera gärna här! 😘

En lättnadens suck

Äntligen får jag tro på att Biden/Harris vann! Jag är glad för mina amerikaners skull. Så fort den här j-la pandemin är över ska jag boka flygbiljett och åka över till dem och fira 🥂 

Dooooomsday

2000-2001 var jag i USA som utbytesstudent och fick vara med om ett historiskt val, mellan Bush och Gore. Jag hängde inte riktigt med i turerna men jag, som samhällsvetare på gymnasiet, tyckte att USA hade ett väldigt krångligt politiskt system. Hur kunde personen som fått flest röster, en majoritet, inte bli president? 

2016 var jag och T tillbaka i USA för att min lilla värdsyster gifte sig och Trump hade vunnit över Clinton (bäst att säga Hillary, då någon säkert missförstår :P) TROTS att hon vann med "the popular vote", alltså flest människor över hela USA hade röstat på henne. MEN Trump vann. Konstigt system. Och "mina" amerikaner var inte glada över det heller. 

Nu skriver vi 2020 och Trump står mot Biden. Biden verkar inte vara superpopulär bland mina kompisar, men han är i alla fall inte Trump. Dessutom hoppas vissa att Harris snart få ta över ändå, vilket ju skulle vara jättespännande! Äntligen en kvinna på toppen! 

Ni kanske tycker att jag bryr mig för mycket om USA-valet när det finns andra saker man kan engagera sig i, men jag har sett min värdsyster gråta för att hennes sjukförsäkring inte räcker till och av rädsla för att, under Trumps beslut, kanske inte ens ha rätten att teckna en sjukförsäkring. Bara att prata om alla de förändringar som Trump gjort med USA skrämmer både mig och de som är min amerikanska familj. Dessutom slog Covid19 ned i USA med full kraft och deras högste ledare menade att det var något som skulle försvinna till sommaren, eller, bevare mig väl, att man skulle kunna injicera sig frisk med desinficeringsmedel! 

Personligen blev jag galen av ilska när Republikanerna tvingade igenom Amy Coney Barrett till Högsta Domstolen efter RBG:s död, bara veckor före valet, fastän de hade stoppat Demokraterna från att nominera och rösta igenom domare innan valet 2016. Hej dubbelmoral och välkommen till Gilead (ni som kan er Atwood vet vad jag pratar om)! 

Jag är nervös på riktigt. För vart USA är på väg. För vad som ska hända med världen. 

Enough rant. Nu ska jag kolla valvaka och skriva till mina amerikaner. Keep your fingers crossed!

Bad blogger

Jag är inte så bra på det här med att underhålla mina bloggläsare, Instagram och Facebook täcker mitt vardagliga behov, men nu gör jag ett nytt försök och kanske ska jag lägga in en kalenderpåminnelse om att blogga åtminstone en gång i månaden?! Ni tappra själar som fortfarande hittar hit, vad tror ni om det? Vill ni ha fler uppdateringar i text eller räcker det med mig, mitt och mina i de andra medierna? Skriv gärna en kommentar, oavsett vilken åsikt du har :)

Mitt senaste inlägg var visst i juli så vad har hänt sedan dess? Tvättmaskinen har snurrat många varv och en del vatten har runnit under diskhon. 

Augusti
Jag jobbade min sista månad på Arla och avslutade mitt vikariat med lite vabbande, mycket överlämnande/återlämnande till ordinarie kommunikationskoordinator och ett personalevent som blev mycket lyckat! Mitt år på Arla gjorde att jag vågade söka andra administratörstjänster, men jag fick väldigt många nej och självförtroendet sjönk.

September
Veckan efter min sista dag på Arla hade jag en intervju för en administratörstjänst på kommunen, men jag trodde inte på att det kunde bli något av det. Jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen och ansökte om a-kassa (som jag fortfarande inte fått beslut om). Min handläggare på AF uppmanade mig att söka lärarjobb, då det skulle vara min kortaste väg till jobb. Tur i oturen då att det inte fanns så många gymnasielärartjänster att söka! Ytterligare en intervju för en annan administrativ tjänst inom kommunen och återigen självförtroende 0. Två dagar senare gjorde jag en uppföljande intervju för den första admintjänsten på kommunen och får då veta att jag är en av två kandidater som är kvar av 251 sökande! Självförtroendet hoppade några pinnar upp. Veckan efter blir jag erbjuden tjänsten (men hade is i magen och tackade inte ja förrän dagen efter erbjudandet), skriver kontrakt och kan säga "tack och hej" till AF. Firade nya jobbet med att åka på spa-helg med en nära vän och sedan fixa håret hos bästa Lina! Redo för nya tag :)

Det som annars tar upp mitt liv just nu, och som jag behöver behandla i separata blogginlägg, är det dåliga samvetet jag känner som mamma, coronapandemin och hur allt omkring oss påverkas av den samt allt jag läser, ser och hör om mäns våld mot kvinnor. Men, som sagt, dessa ämnen får jag avverka i separata blogginlägg, om ni fortfarande vill läsa min blogg alltså? ;)

3 minuter

Idag satt jag ned i tre minuter och väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar och spela sin glada trudelutt. Det kan behövas ibland. 

3-månaderskontrollen

Covid19 har ställt allt på ända, så det får jag ägna ett inlägg åt någon annan dag. Mina senaste inlägg (även om det var läääänge sedan sist) har ju handlat om min ögonoperation och det är det som jag fokuserar på idag.

Idag var jag på 3-månaderskontroll hos Memira och, som jag anade, så har min syn korrigerats till 100%! Jag kunde läsa de minsta bokstäverna på nedre raden och hornhinnorna är klara och fina. Kontrollen gick på en kvart och om inget oförutsett inträffar är jag godkänd och klar.

Senaste månaden har jag märkt av en klar förbättring i ögonen, och det trots pollenallergin. Jag ser bättre än vad jag gjorde med linser och det är så skönt att slippa blaskandet och kladdandet i ögonen som det var med linserna. Jag har kommit på mig själv flera gånger att tänka "Dags att sova, dags att ta ut linserna" men tji får jag! Så skönt! Dessutom ser jag katten i soffan i vardagsrummet varje morgon när jag vaknar så, ja, jag ser bra :) I början av maj skickade jag in papper för nytt körkort då jag nu slipper kravet om linser/glasögon så nu är jag officiellt glasögon/linsfri. Åtminstone för några år framöver.

Om någon av er tappra läsare skulle vara intresserade av att se om ni också skulle passa för ögonoperation, hör av er till mig. Jag har presentkort på undersökningskostnaden till två kompisar! :)

Två veckor efter LASEK

Idag har det gått två veckor sedan min ögonoperation. Jag fick vara sjukskriven även förra veckan på grund av att hela framsidan av huvudet, runt ögonen, bankade och gjorde ont. Värktabletterna var mina bästa vänner.

Igår var jag tillbaka till jobbet. Skärmens ljusstyrka sattes ned, kontrasten sattes upp och teckenstorleken sattes till 150%. Ändå var jag helt slut i ögonen och huvudet efter en arbetsdag.
Jag kämpar på på jobbet men försöker att ta flera pauser och inte titta på skärmen hela tiden, även om det är svårt då mitt jobb ÄR att jobba på datorn. Idag fick jag ihop veckobrevet, men inte så mycket mer. Oh well, good enough.

Status just nu: jag ser bra, men dimmigt mellan varven, och ibland blir ögonen väldigt trötta och vill bara blunda.  Det känns ungefär som att man har en dålig anpassad lins i ögat, men det blir ofta bättre när jag tar tårsubstitut. Jag har alltid med mig ett par solglasögon då jag fortfarande reagerar på starkt ljus. 

Lasersyn...eller?

Jag gjorde en ögonoperation i måndags. Det var efter moget övervägande och efter många nervösa samtal med kliniken. Får jag lugnande innan operationen? Gör det ont? Kan jag bli blind?
Med tanke på att jag nu sitter och skriver vid datorn så har jag i alla fall inte blivit blind. Dock ser jag suddigt och ögonen värker och blir torra snabbt.

Jag gjorde en LASEK på Memira i Linköping. Ja, jag fick lugnande medel innan operationen. LASEK innebär att kirurgen lägger en liten bassäng med alkohol på yttersta lagret av hornhinnan, för att sedan skrapa bort lite av den och sedan använda laser för att korrigera synfelet. Jag bad kirurgen, Johan, att hela tiden berätta vad som hände men det gick så himla snabbt att jag knappt hann med. Ett minne från operationen har jag och det är att när jag låg på britsen under lasermaskinen, då tänkte jag "Nu är det för sent att ångra sig" haha :) Det läskigaste var när man såg skalpellen som skrapade bort yttersta lagret av hornhinnan, men sen var det mest att bara kolla in i ljuset och låta lasern lasra på.

T var chaufför och det var tur för jag ville mest blunda efteråt. Jag fick en härlig medicinpåse med värktabletter, antiinflammatoriska ögondroppar, insomningstabletter, tårsubstitut och bedövande ögondroppar med mig hem. Direkt efter operationen tog jag värktabletter och sedan, när jag kommit hem till "vilohemmet" (hos mamma och pappa) tog jag de bedövande ögondropparna. De två första dygnen låg jag mest i mitt mörka rum, tog ögondroppar och värktabletter med jämna mellanrum och lyssnade på ljudböcker. Jag ville mest blunda hela tiden och för att kunna äta och gå på toa hade jag på mig solglasögon inomhus.

Allt eftersom dagarna gick kändes ögonen något bättre. Jag åkte hem till T och tjejerna i fredags och tyckte att nu är det bra, men sedan på lördagen fick jag världens huvudvärk och idag har jag legat i husets mörkaste rum och lyssnat på ljudböcker igen. Det går verkligen upp och ned.

Status just nu: dimsyn, ont i huvudet, torr i ögonen, ljuskänslig. Dock tycker jag att synen i vardagen är ungefär som att gå omkring med geggiga/för gamla linser (vilket jag gjort ofta förr) så jag hoppas verkligen att synen kommer att bli toppenbra :)

Tack för årets julklapp, Torben! :)

P.S. Om man vill se hur en LASEK går till, kolla Youtube. Jag är glad att jag kollade EFTER operationen. D.S.

Beröm från bossen

Den här jobbveckan har gått i ett så jag är glad att det är fredag imorgon. Jag har känt, mellan varven, att det jag gör om dagarna inte räcker till eller är "good enough". Detta kom dock på skam idag då både min närmsta chef och vår HR - person sa att de uppskattade mig på jobbet! Min chef mailade även beröm för det senaste veckobrevet som jag sammanställt, redigerat och layoutat. Det kändes gött! 😊 

Bye bye 2019

Året 2019 kommer jag att minnas, i huvudsak, som ett töcken. Att bli tvåbarnsmamma och byta jobb samma år var väl kanske inte så genomtänkt...
Jag har satt igång med projekt:skriva ikapp dagboken, och inser att alla dagarna bara flyter ihop, med några få undantag.

Nu ser jag fram emot 2020 och något mer detaljerad dagboksskrivning som verkligen blir av! :) 

Jag säger stopp

Jag har inte mått så bra senaste veckorna, men igår var jag tillbaka på jobbet igen trots huvudvärk, öronvärk och hosta. Alla arbetsuppgifter går på halvfart och det har känts ok, jag har ju ändå mitt eget kontor där jag kan sitta och vara sjuk ifred.

Dock fick jag en smärre överraskning idag då en av mellancheferna ville att jag skulle fixa till mellanchefernas presentation till ett möte imorgon. Min chef, som är the big boss, hade sagt åt mig att korta ned dagarna lite så att jag blir frisk, så jag blev lite ställd. Hur som helst, huvudet värkte som as framåt eftermiddagen och jag pallade inte längre så jag skickade ett mail om att jag inte skulle hinna med presentationen. Fick ett svar tillbaka om att det var ok.

Jag är så stolt över att jag inte stressade upp mig, tog på mig en uppgift som inte hade blivit väl utförd utan satte stopp för min egen skull. Go me! :)

1 månad på nya jobbet!

Idag har jag jobbat på nya jobbet i exakt en månad. För mig personligen har det varit otroligt nyttigt att se och verka i något annat. Visst är det mest skillnader mot förra jobbet men även en hel del likheter.

De största skillnaderna nya jobbet mot gamla jobbet:
* Arbetstiden: jag jobbar (i snitt) mina 40 timmar och kommer hem i tid. Om någon dag blir längre, försöker jag att se till att förkorta en annan. Jag hinner vara med familjen när jag kommer hem eftersom (se nästa punkt)...
* Hemarbete: = 0. Jag gör jobbet på jobbet.
* Arbetsuppgifter: mycket ensamarbete, men även skrivande tillsammans med andra i form av olika informations-och-nyhetstexter. Jobbar mycket i PowerPoint och det kan vara himla kreativt och roligt! Arbetsuppgifterna är väldigt splittrade, men det gör mest att dagarna går fort.
* Kontoret: i början var det lite ensamt, men allt eftersom man lärt känna folket i huset och har folk att prata med vid fika och lunch så är det riktigt gött att ha sitt eget kontor! Dessutom med en whiteboardtavla där jag kan strukturera mina dagar.
* Kollegorna: mansdominerat och något "grabbig" stämning, men det är inget som stört mig än så länge. Många som är ganska nya på bygget också, så det känns aldrig jobbigt att fråga. Och jag frågar om allt :)
* Jobbtelefon: en iPhone förvisso, men den fyller sitt syfte. När jag är på jobbet. Jag tar aldrig med den hem.
* Språket: koncernspråket är engelska, många pratar danska och resten pratar östgötska ;) Jag tycker att min östgötska har blivit bredare, men jag har mer användning av min "professionella" engelska, så det kanske blir +-0 där. Och jag börjar förstå danska mycket bättre!
* Fikat: fri tillgång till Yoghurtkyl, fruktbord och kaffe såklart. Så najs!

Det enda som jag saknar är mina närmaste kollegor. Vissa dagar vill jag bara ringa dem eller ta en AW. Jag har liksom inte hittat min "klick" än.

Löktricket

Alla fyra i familjen har hostat i omgångar i ungefär en månad nu. Det tär på både sömn och hals. Jag har provat diverse medikamenter, både huskurer och receptfritt från apotek, men inget har hjälpt lika bra som löktricket. Detta "trick" är väldigt simpelt.

Skär en halv gul lök grovt i skivor. Häll på kokande vatten precis så att löken inte täcks. Ställ under eller i närheten av sängen och sov, förhoppningsvis, lite bättre. Det är något med ångorna.

Det luktar lök i rummet ganska länge efteråt men det är bara att vädra ut. Jag har sovit som bäst med löken under sängen och fönstret lite öppet, då vädras lukten ut lite samtidigt 😊

Hoppas vi får vara friska resten av hösten!

Jag tänkte ringa mormor

Under de senaste veckorna har jag flera gånger tänkt ringa mormor. För att prata med henne om något som hänt. För att höra hur hon har det. För att.

Men det går inte. Hon somnade ju in för evigt på sjukhuset. Hon begravdes för mer än en vecka sedan, på fredagen den trettonde.

Men jag tänker fortfarande att jag ska ringa henne. Något djupt inom mig har inte fattat att hon inte kommer att svara om jag ringer. 

Superstädat!

Vi har haft vår städfirma här för första gången. Det var så skönt att komma hem till ett städat, riktigt städat, hus. Det var som att jag kunde andas lättare. Den här julklappen kommer lätt att vara en av de allra bästa! :)

Ett bra datum

6/8
* lämnade in avskedsansökan på jobbet. Ny erfarenhet.

* skrev på pappren för nya jobbet. Kändes bra.

* firade vår bröllopsdag...med varsitt glas tranbärsdryck. Vi får fira mer någon annan dag.

Dags för kneg (och deg)!

Imorgon börjar jag jobba igen efter ungefär 8 månaders föräldraledighet. Jag har inte varit och hälsat på på jobbet med bebis, jag har noll koll på var jag ska sitta och jag har blivit utsparkad ur datasystemet (eftersom jag glömt uppdatera lösenordet i tid).

Jag tog en lång promenad tidigare ikväll och funderade på hur det kommer att bli. Och jag kände ingen stress, ingen oro, ingen panik. För jag vet att jag bara kommer att vara tillbaka ett par månader. I oktober väntar nytt jobb (och förhoppningsvis ny frisyr). Jag är så stolt över mig själv över att jag vågade söka och väldigt tacksam för att ha fått möjligheten!

Under föräldraledigheten har jag inte tagit ut några dagar från Försäkringskassan, så det har varit lite knapert. Tur att man har sparade pengar och en livspartner! Även om det bara blir 60% jobb (vi ska varva föräldraledighet fram tills nya jobbet börjar) så kommer det ändå kännas bra att ha någon slags inkomst.

Brain melt

När man äter eller dricker något kallt får man brain freeze. Under de senaste supervarma dagarna, när hjärnan inte fungerar och man bara svettas och funderar på vart närmaste badvatten finns, har jag kommit på motsatsen; brain melt. Bra va'?

Vi spenderade några dagar i en tvårumslägenhet i Stockholm med bebis och trotsig 3-åring. Då blev det snarare brain meltdown. 

Någon slags semester

Vara i stugan med barnen medan T jobbar de sista dagarna före semestern. Barnen fattar grejen med sovmorgon. Ibland. På två barn krävs det ibland tre vuxna. Mamma är orättvis och dum. Lillasyster är så söt. Rimma rimma rimma. Varför bryter man benet? En halvdag ensam på stan gör susen för mammasjälen. Svärföräldrar och svåger på besök. Ibland krävs det fem vuxna på två barn. Kunna laga mat tillsammans, som vi gjorde förr. Besök på Kolmården med goda vänner. Mysiga stunder, modiga tjejer. Bilresa norrut. Hamburgerställen som vet vad barnfamiljer behöver. En lekplats, kaffe och glass. 6 timmars färd enligt Maps blir 12 timmar i verkligheten. Det eviga sommarljuset. Dofter som inte finns någon annanstans. Hård säng och ryggont. Spring och hopp i benen.  Släktingar och tunnbrödsbak. Tremänningar som jag barnvaktat barnvaktar nu mina barn. Det traditionsenliga besöket på djurparken. Lodjursungen är det sötaste som finns. Bil som varnar för vi vet inte vad. Oro för att inte komma hem, för att barnen ska bli hungriga, trötta, skrikiga. Telefonsamtal hit och dit. Fika på släktgården. Nostalgi och saknad. Skynda hem i ösregn. Bärgare på plats. Varför tar han vår bil? Vad bra att bärgarn kom. Dumma bärgarn. Väntan. Beslut. Hemresa i hyrbil. Långa köer på grund av olycka. Varför kommer ambulansen? Varför blir man sjuk? Nervositet. Missnöjd med tester. En viktig dag. Det gick nog bra. Nu kan jag andas ut.

Byxjakt

Såhär ett halvår efter min andra förlossning har jag börjat tröttna på mina gravidjeans och insett att byxgarderoben från före graviditeten inte längre är aktuell (med några få undantag). Idag fick jag en stund för mig själv på stan och Tornby för att förnya byxinnehavet.

Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Okej, jag är inte 28" eller storlek 36 längre men när jag gått igenom alla de stora klädkedjornas byx/jeansutbud och provat minst tjugo par varav jag kunde ha/såg normal ut i kanske tre par, då undrar jag hur idealmänniskan för klädkedjornas byxor ser ut.  På en av de stora kedjorna fick jag gå upp i storlek 46 för att överhuvudtaget få igen dragkedjan, men då såg de "slimma" jeansen inte särdeles slimma ut över låren. På en annan klädkedja fann jag i alla fall en frände som stod bredvid mig och letade byxor, "Här får man minsann inte vara kvinna" sa hon och då kunde jag inte låta bli att instämma och tillsammans beklagade vi oss över hur det inte går att hitta storlekar till normalstora (för det är jag ändå och det var hon med) kvinnor med höfter och rumpa. Jag kom efter mycket provande hem med tre par jeans och ett par shorts.

Nästa gång kanske jag beställer på nätet istället för att plåga mig igenom svettiga provrum.