Efterdyningar

Jag vet inte om det här blir för personligt men jag måste få det ur mig på något sätt. Jag vet inte heller hur många av er som läser det här som planerar att bli gravida eller har barn.

Jag fick Lillan för snart 4 månader sedan. Min graviditet var en dröm jämfört med många andra, bara lite tröttare och mer halsbränna än vanligt. Dock tyckte jag förlossningen var fruktansvärd och jag får ångest bara av att tänka på amningen. Där trodde jag att "problemen" skulle ta slut, men nähädå. I februari åkte jag in på akuten för hemska magsmärtor. De hittade ingenting men trodde att det kunde vara gallsten. Jag blev ordinerad smärtstillande och smärtorna gick över efter en vecka. 

Förra veckan fick jag ont i magen igen plus att jag fick svamp i underlivet (kände igen symptomen då jag haft det x antal gånger tidigare). Magvärken kom och gick och jag tog medicin för svampen. Värken blev bara värre och klådan i underlivet övergick i ren smärtvärk. Ringde Vårdcentralen som rekommenderade gynekologbesök akut och de hade dåligt med tider. Ringde min "gamla" mottagning Specialistläkarna och fick tid dagen efter! Diagnos: cysta på äggstocken som tömt sig så att jag fått vätska i buken plus inflammation "därnere" plus svamp. Antibiotika och annat gott skrevs ut.

Inte nog med att småbarnslivet är tufft som det är med skrik, bajs och sömnbrist. Kroppen ska minsann jävlas också.

Det jag fortsättningsvis vill säga med detta är att om du fått barn (eller planerar att få barn), och om du inte mår bra efteråt, gå inte och må dåligt utan sök vård så fort du kan! Det finns bra folk som kan och vill hjälpa dig.

Nageltrång

Häromdagen fick jag nageltrång och då googlade jag runt i jakt på huskurer. Idag har det faktiskt blivit mycket bättre så jag vill dela med mig av mina bästa tips.
OBS! Mitt nageltrång hade inte hunnit "gå så långt". Om tån blir infekterad och full med var och blod ska man självklart vända sig till sjukvården.

• Ta en tops fylld med barnolja och stryk längst med kanten där "trånget" är, samt försök att komma med topsen bakom nageln där det är trångt.
• Bänd nageln försiktigt ur det trånga med topsen. 
• Fila med en nagelfil på den delen av nageln som skär in i huden. Det är lite pilligt, så man kan trycka fram nageln med hjälp av en pincett eller topsen.
• Använd pincetten för att "plocka av" nagelbitar som filats loss.
• Smörj återigen med en tops fylld med barnolja längst trånget. Jag smorde rikligt. Man får passa sig så man inte halkar :)
• Gå barfota eller låna mannens strumpor så att inget klämmer åt på tån.

Nu hoppas jag förstås att ni läsare är så mycket smartare än jag (typ klipper tånaglarna rakt och går i lagom stora skor) så att ni inte får nageltrång, men nu vet ni vad man kan göra om man ändå får det.

Inget nageltrång på sommaren, inte!

Att komma hem

Under mina 33 levnadsår har jag bott 1 år i USA och drygt 1 månad i Spanien. 31 år och 11 månader i Sverige och i Linköping. Av dessa 31 år och 11 månader har jag bott i villa med familjen, ensam i min lilla etta och tillsammans med T i en trea. När vi äntligen hittade vårt (dröm-)hus har cirkeln liksom slutits.

Jag är så glad över att ha flyttat tillbaka till området där jag växte upp. Här har jag alltid känt mig trygg och trygghet är precis vad jag vill att Lillan ska känna. När jag bodde själv i ettan och när vi bodde i trean kände jag mig aldrig riktigt trygg. Visst gick jag hem själv mörka kvällar, men alltid redo med telefonen i ena handen och nycklarna som ett knogjärn i den andra. Det var alltid någon som visste att jag var på väg och den eller de fick alltid ett sms när jag kommit fram safe and sound. Nog kan det hända saker även i ett villaområde som vårt, men här känns det som att alla ser varandra. Man säger hej när man möts, man kanske stannar till och småpratar lite med grannen och man håller lite koll på obekanta bilar. I det här området kan jag se Lillan växa upp. Här kommer jag våga låta henne springa ute i trädgården, leka på gatan (hoppa hage ftw!) och kanske till och med gå själv till mormor och morfar en vacker dag.

Jag tänker på detta nästan varje gång jag kommer hem till vårt område och vårt hus- vilken oerhörd lycka det är att bara få komma hem. 

In vino veritas

Ikväll drack jag vin för första gången på över ett år. Det var gott och passade bra till maten. Tanken slog mig dock att det hade funkat lika bra med alkoholfri öl eller kanske till och med vatten.

Jag tror minsann jag har kommit över mina värsta dryckesår ;-)

Mammaledighet?

Det har varit och kommer nog fortsättningsvis bli dåligt med uppdateringar på bloggen, trots att jag är "mammaledig".

MammaLEDIG. Ett väldigt konstigt ord. Man är ju allt annat än ledig. Ge Lillan mat, rapa, byta, försöka komma på sätt att prata med henne (jag är sjukt dålig på att prata om ingenting), komma på alla barnsånger jag kan, vyssja, söva, försöka sova själv fastän man är beredd på att gå upp vid första bästa skriket...repeat! Är det att vara ledig? Jag är mer ledig på jobbet, skulle jag säga. Mitt i alltihop ska man själv försöka hinna äta, gå på toa och kanske ta en dusch. Jag tycker faktiskt att det är tråkigt att vara mammaledig. Jag blir inte intellektuellt utmanad och saknar jobbet varje dag. There, I said it!

En annan sak som folk säkert har åsikter om; jag slutade amma efter en månad. Något mer ångestframkallande har jag aldrig upplevt. Det gjorde ont, Lillan blev inte nöjd, skrek, jag grät...det var allt annat än mysigt. Nu får hon ersättning på flaska och är nöjd varje matning. Dessutom kan T mata henne också. Känn på den jämställdheten!

Så är livet just nu. Jag vill tacka alla som stöttat och stöttar mig. Ni vet vilka ni är! ♥

Årets 2015

I år blir det ingen lång lista såsom jag har gjort tidigare år. Jag har alldeles för dåligt minne (kanske på grund av sömnbrist). Så jag sammanfattar året i punktform istället.

• T och jag är verkligen rätt. Jag vet att vi kommer att bli gamla tillsammans. Han är mannen för mig. Min klippa. Min bästa vän.

• Jag älskar vårt hus mer och mer för varje dag. Det är verkligen det perfekta huset för oss.
• Salvia verkar trivas i huset lika bra som sin husse och matte. Hon är en aldrig sinande källa till glädje för oss med sina bus, tricks och sin vilja att ligga nära i sängen. 

• Även om vårterminen 2015 var tuff, med alldeles för höga krav på mig själv samt från eleverna + diverse andra obehagligheter, älskar jag mitt jobb där jag är nu. Många av mina kollegor har blivit riktigt nära vänner och jag har förstått att jag är uppskattad på min arbetsplats. 
• Under året reste vi, återigen, mest i Sverige, men det blev även en mycket lyckad kryssning till Polen. Sommaren 2015 var inte varm, men T och jag hittade på roliga saker ändå och jag kände verkligen att jag hade varit ledig när höstterminen började igen.

• Jag har varit dålig på att träffa mina vänner under året, det vet jag (jag har ju dragit mig undan). Samtidigt vet jag att även om jag inte träffar dem så ofta, så finns de ändå där. Och jag ska försöka bli bättre på att höra av mig...
• 2015 har annars kretsat kring graviditeten. Jag hade en väldigt bra graviditet, utan alltför mycket illamående eller foglossning. Dessutom lyckades jag med bylsiga kläder dölja magen ganska länge. Jag gick hem på föräldraledighet efter novemberlovet och det var några långa, men vilsamma, veckor innan det var dags för ongen att komma ut.

• Tv har vi tittat på, filmer har vi sett och böcker har jag läst. Jag har tyvärr inte skrivit upp böckerna jag läst eller filmerna vi sett. I tv-väg kör vi på i gamla hjulspår med Rapport, På Spåret, Game of Thrones osv. T gillade The Americans men jag fastnade aldrig riktigt för den.
• Det politiska läget i Sverige under året har varit skrattretande. Ingen som kan fatta riktiga beslut och åsikter som böljar fram och tillbaka. Jag har tröttnat ibland, trots att jag är nyhetsnarkoman och vill hänga med. 

Nu ser jag fram emot ett fantastiskt 2016!

Väntan över

På morgonen den 2 december kom vår dotter äntligen ut!

Förlossningen var det värsta jag varit med om och omställningen till småbarnsföräldrar har varit tuff. Dessutom var Lillan för liten så vi har stödmatat samtidigt som jag slitit med att få amningen att funka.

Men ongen är välskapt och mår annars bra! :-) Lungkapaciteten är det verkligen inget fel på...

I väntan på...

...ny bandmedlem men också på säsong 6 av Game of Thrones, har jag nu börjat se om hela serien från början (+ att jag läser böckerna från början). Än så länge har jag bara sett de fem första avsnitten, så jag har alltså 45 avsnitt kvar att se. Hoppas att jag hinner! ;) GoT-maraton, here I come! :)

Bild från Variety

Väntan väntan väntan

Den här veckan var den magiska gränsen för "due date", så att säga, men än har vi inte blivit fler bandmedlemmar i Skudez. Salvia verkar i alla fall uppskatta att en ny säng kommit på plats.

Jag har nu varit hemma i lite mer än tre veckor. De första två veckorna var jag ju sjuk så de försvann rätt snabbt, men nu när jag känner mig kryare går dagarna lite långsammare. Jag har faktiskt inte börjat klättra på väggarna än, utan jag försöker sysselsätta mig med småsaker som att plocka i/ur diskmaskinen, dammsuga trappan, se på Game of Thrones och läsa läsa läsa. 

För någon månad sedan trodde jag inte att jag skulle fixa att bara vara hemma, men jag har insett att den här ego-tiden är välbehövlig. Snart kommer någon annan att vara beroende av min uppmärksamhet hela tiden. Då tror jag att jag kommer längta tillbaka till dessa långsamma dagar ;) 

Snart är det advent och då kan jag använda minst en hel dag till att julpynta huset! En annan slags väntan...:)

En liten egobild bjussar jag på idag :)

P.S. Kul med kommentarerna på förra inlägget. Det är ju tur att vi bor i ett demokratiskt land och får säga vad vi tycker! D.S. 

Om jämställdhet

Man hör ju titt som tätt om hur ojämställt Sverige är. Lönemässigt håller jag absolut med. Att en manlig lärare,som gör samma jobb som jag, tjänar mer än mig gör mig galen så den diskussionen tar vi inte idag. Nej, idag tar vi den eviga frågan om uppdelningen av hushållsarbetet.

Under föräldrakursen togs denna fråga upp och jag kände att för mig och T är detta ingen stor sak, men det skulle ändå diskuteras. Jag vet inte om det har med manligt/kvinnligt att göra eller om det är för att T och jag bott ihop i typ 10 år som jag reagerar som jag gör. Vi har alltid klarat av att dela på hushållsarbetet så att båda är nöjda och det är väl det viktigaste? När vi flyttade ihop hade vi kravet att det skulle finnas diskmaskin, för ingen av oss gillar att diska. Denna princip står fast, men T handdiskar stekpannor och grytor. När vi städar gör vi det tillsammans och eftersom jag hatar att dammsuga gör T det. Jag tycker inte det är så jobbigt att tvätta, så det gör jag (så länge han kastar smutstvätt i rätt tvättsäck). Och som idag, jag känner mig inte helt kry och tog därför "inre tjänst" och strök en massa skjortor och tvättade, medan T hade "yttre tjänst" och bytte däck på bilen och säsongsstädade gräsklipparen. Hushållsarbetet avklarat och båda är nöjda. Jag gör det jag tycker är minst tråkigt och så gör T det han tycker är minst tråkigt. Var finns ojämställdheten i det?

Idag stör jag mig också på beslutet om en tredje pappamånad. Varför ska staten bestämma över hur föräldrar väljer att vara hemma med sina barn? Föräldrarna borde få bestämma sådant själva. Men nej då, staten ska såklart bestämma så att det blir lika dåligt för alla.

Nog med politiskt rantande. Ge mig kaffe! :-)

Tungviktare

Jag väger mer än vad jag gjort i hela mitt liv. Läskigt.

Dessutom är skor som måste knytas det värsta som finns.

Men annars känner jag mig ganska fin.

I love löv

Härliga höstdag!

Sista dagen

Lektion. Kramar från elever. Tack tack tack tack för allt. Försöka hinna med att prata med vikarien på 10 minuters rast. Lektion igen. Roliga diskussioner. Kramar från elever. Tusen tack, tack tack tack. Lunch. Lägga in betyg på uppgifter och examinationer så att vikarien och kollegorna kan se. Krama kollegor. Städa hurtsen. Städa hyllor och skåp. Krama kollegor. Städa skrivbordet. Få hjälp av kollega att bära allt till bilen och få ner saker i flyttkartonger (Taaaaaaack T!). Packa ihop mina grejer. Lämna in nycklarna. Tack för mig på ett tag. Tomt. Konstigt.

En dag kvar

Imorgon jobbar jag min sista dag på väldigt länge. Det känns väldigt konstigt. Som att jag blir arbetslös. Det känns sorgligt. Jag har sagt hejdå till en grupp och imorgon säger jag hejdå till två andra. Min arbetsplats ska övertas av en kollega, och jag har inte hunnit städa och packa undan mina pärmar så det måste jag göra imorgon. Dessutom måste jag lägga in betyg, se till att min vikarie får en ordentlig överlämning, byta lösenord så att jag kan komma åt mailen (det kommer inte att fungera att koppla bort allt cold turkey) och lämna in mina nycklar. Sen kan jag gå hem.

Mest av allt kommer jag sakna mina fantastiska kollegor. Utan dem skulle jag inte vara den jag är idag.

Det där med lång vokal...

Jag är språklärare och anser att uttal är en mycket viktig del av undervisningen. Somliga kanske tycker att det är viktigare att eleverna lär sig stava orden istället för att få till korrekt uttal, men grejen är ju att de båda hänger ihop (även om båda "mina språk" är fulla med undantag och svåra uttalsregler). Därför blir jag så [innihilviti] irriterad på folk som säger "goggla". Vad hände med den långa vokalen, är den inte viktig längre? Jo, det är den absolut! Företaget som är världens största sökmotor heter inte Goggle, det heter Google.

Gooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooogle.

Verbet blir således att googla.

Lång vokal. Basta. 

Oktoberros

En ros verkar inte ha fattat att det är höst :-)

I helgen har jag varit gräsänka. Trodde att jag skulle ha svårt att få tiden att gå men i fredags var jag hos frissan till kl.18.45, igår kom en kär vän och gjorde mig sällskap och idag har jag jobbat. Tiden har bara flugit förbi!

Snart kommer T och svärföräldrarna och då blir det blåbärspaj :-)

En lärare minns

I morse när jag gick till jobbet stötte jag på en av mina gamla lärare i sva från LiU. Jag trodde först att hon inte kände igen mig, men jag sa i alla fall hej och gick lite långsammare. Hon tittade upp och utropade ett glatt hej och frågade hur det var med mig och om jag var på väg till jobbet, precis som att det inte alls var 7 år sedan vi sågs sist! Vi gick sedan en bit tillsammans, då hon bor på samma gata som skolan ligger på, och pratade och hon kom ihåg att jag hade engelska i min utbildning också! Helt otroligt!

Visst, att jag känner igen ansikten på elever som jag haft, men sådan koll har jag inte! Jag glömmer namnen samma dag som betygen sätts ;)

Jag måste ha gett ett gott intryck för att hon skulle känna igen mig så....eller gjort någonting jättekonstigt...

När orken inte räcker till

Jag har alltid sett mig själv som någon som alltid gör sitt bästa och ibland lite till. Om den fysiska orken inte räcker tar viljan över. Men inte längre. Jag vill så mycket men jag orkar så lite. Det beror ju såklart på "the state I'm in" men det stör mig. Jag vill kunna hjälpa T i trädgården utan att behöva sitta ner i tid och otid, jag vill orka ta mig från punkt A till punkt B utan att behöva ta hela dagen på mig, jag vill kunna sitta uppe en helgkväll och se hela filmen utan att somna. Men viljan vinner inte längre över den fysiska orken. Den orkar helt enkelt inte.

Säsongens sista "segling"

Förra året gifte sig våra vänner A+T #2 och de önskade sig bland annat upplevelser i bröllopspresent. Efter lite konfererande med brudens mor beslöt vi oss för att ge de lyckliga tu en kryssning på Göta Kanal (självklart med helpension på Pensionat Skude). I helgen kvitterades denna lilla present ut och jag tror att Paret Priemer hade lika trevligt som Paret Skude.

Lördagens båttur var den sista för säsongen för M/S Ceres så det var ganska mycket folk, men mest väldigt mysigt! Jag trivdes lite extra under kanal-biten mellan Bergs slussar och Heda sluss då det är mina gamla hemtrakter och kanalbanken där har jag traskat med såväl familjemedlemmar och nära vänner som (ex-)pojkvänner och äkta maken.

Först tittade vi på hur slussningen gick till nedåt

Sen klev vi själva på båten och såg slussningen uppåt....upprepa X antal gånger ;)

Att älska eller hata?! ;)

Nästan hemhemma

Smygfota slussvakt - check! :)

Posa lite "hemhemma"- check! 

I can (almost) see my house from here! ;)

Akvedukten

Fint väder nästan hela tiden

Fina Borensberg, båtresans slutpunkt

Ett kort stopp på Museihuset i Ljung där vi fick se en himla massa modelljärnvägar-och-tåg, till makens stora förtjusning.

Härlig kvällspromenad hem till grillmiddagen

Förutom att åka kanalbåt har vi ätit charkisar, sett på "Göta Kanal"-filmen, spelat sällskapsspel, ätit glass och turistat ända bort till Vreta Klosters kyrka.

Summa summarum, en riktigt najs helg :)

Jag erkänner...

...jag är en miljöbov. Jag tar bilen till jobbet. Och det är jätteskönt! :-D

Nu kommer jag i god tid före lektionerna och jag behöver inte räkna med en timme för att ta mig hem. Mina trötta fötter behöver inte gå genom halva city, mina trötta öron behöver inte höra på andras tjatter. Att köra bil själv är avkopplande och det ger mig tillfälle att reflektera över arbetsdagen, utan att behöva lasta maken med "allt som hänt".

Det jag hoppas nu är att mina medtrafikanter sköter sig :-)