En dag kvar

Imorgon jobbar jag min sista dag på väldigt länge. Det känns väldigt konstigt. Som att jag blir arbetslös. Det känns sorgligt. Jag har sagt hejdå till en grupp och imorgon säger jag hejdå till två andra. Min arbetsplats ska övertas av en kollega, och jag har inte hunnit städa och packa undan mina pärmar så det måste jag göra imorgon. Dessutom måste jag lägga in betyg, se till att min vikarie får en ordentlig överlämning, byta lösenord så att jag kan komma åt mailen (det kommer inte att fungera att koppla bort allt cold turkey) och lämna in mina nycklar. Sen kan jag gå hem.

Mest av allt kommer jag sakna mina fantastiska kollegor. Utan dem skulle jag inte vara den jag är idag.