söndag, april 23, 2017

Storleken har visst betydelse

Jag är inte jättebra på att uppdatera bloggen märker jag, och jag har funderat på att sluta blogga, men samtidigt så behöver jag detta utrymme för att skriva om saker som jag tänker på.

Så, vad tänker jag på nu då? Jo, att jag skulle vilja kunna sy. Sy mina egna kläder. Det skulle göra mina klädinköp så mycket mindre psykiskt stressande. Då skulle jag ju "bara" behöva köpa tyg, och inte själva plagget i sig, och sedan mäta, klippa till och sy ihop. Enligt mina egna mått. Inte efter en standardstorlek eller mall. Men jag kan inte sy. Och har dessvärre inte riktigt tiden till det heller. Alltså får jag stå ut med den psykiska stressen kring att handla kläder.

Jag har haft storlek small eller medium "hela livet", men efter att ha väntat barn och gått upp i vikt har jag liksom inte kommit "ned igen". Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu och jag har minst storlek L när jag provar kläder på de största klädkedjorna. Jag försöker (lyssna på min man och) intala mig själv att det bara är bokstäver men det är svårt att hålla modet uppe när man inte hittar snygga kläder eller inte tycker att kläderna sitter bra. Jag ser inte fram emot varmare väder kan jag ju erkänna. Hittills har jag ändå lyckats "dölja mig" i svepande koftor och oversize-t-shirts.

På Instagram följer jag många BodyPositive-konton för att hjärntvätta mig själv att jag duger som jag är, jag duger som jag är, jag duger som jag är, men de där storleksbeteckningarna ligger ändå där och gnager. De borrar sig in i min ryggrad och säger: "Låtsas vara kroppspositiv du, vi vet att du inte är det".

Börja träna då, tänker ni nog nu. Jo tack, jag ska bara jobba, sköta mitt fackliga engagemang, ta hand om barn, hus, trädgård, vårda mina relationer och gärna äta och sova någonstans däremellan också. Om någon kan vara min livstilscoach och fixa ett schema för hur det ska funka är jag all in!

Tillbaka 3 år. Varför var jag inte nöjd med den kroppen jag hade då? 

1 kommentarer:

arwenohusseomatte.blogspot.com sa...Best Blogger Tips

Det skulle vara så skönt att bara ta sin kropp som den är, fokusera på dess styrkor och acceptera hur den förändras. Kvinnokroppar är ju alldeles fantastiska! Sååå häftigt att Lilly vuxit och blivit till inuti dig! Tro mig jag vet att det är jobbigt att landa i en förändrad kropp och jag tittar också på äldre bilder av mig själv och undrar varför jag inte förstod hur fin jag var då. Kommer vi att göra likadant med bilder av hur vi ser ut idag?
Gör saker du mår bra och var den du är. Du är en fin vän. KRAM