Hej 2017!

Oj, vad bloggen inte hänger med längre! Jag har gått över mer och mer till Instagram som "dagboksformat" och då blir det lite dåligt med uppdateringar här. Inte ens en Årets har jag fått till! Det kanske får bli en punkt på kommande veckas att-göra-lista.

För kommande vecka ska vara en jobbfri vecka. Jag har ju fortfarande "lärartjänst" det vill säga en så kallad ferietjänst, där jag jobbar 45 h i veckan och har t.ex. höstlov och sportlov. Då jag har vuxenelever får vi inte säga lov, eftersom lov innebär ledigt, och våra elever ska inte vara lediga på loven utan de ska ha självstudier. Detta med lärarnas lov verkar sticka i ögonen på "vanligt folk", trots att vi jobbar 45h-veckor för att få ha våra lov, så ferietjänsterna för vux-lärare är nu hotade. Många ferieanställda på mitt jobb har blivit väldigt upprörda över detta och diskussionerna har varit heta kring lunchbordet. Detta har lett till att jag och min kollega engagerat oss i facket och ska försöka strida för att vi ska få behålla ferietjänsterna :) Min rektor, som inte kommer att vara min rektor så länge till, verkar i alla fall stå på vår sida och det känns väldigt bra. Jag håller ögonen öppna efter andra jobb utifall det skulle bli så att vi lärare måste gå över till vanlig semesteranställning, för då kan jag lika gärna jobba som något annat.

Senaste veckan har varit helt ok. Jag hade lönesamtal i går torsdag och fick då veta att jag är prioriterad och att min lön kommer att höjas rejält eftersom jag bidrar med mycket till verksamheten. Det kändes väldigt skönt att höra! Och idag kom en elev och frågade om jag gav privatlektioner i svenska. Eleven ville ha en bra lärare till sin dotter! Den kommentaren gjorde min dag, kan jag ju säga! :) Synd att jag inte startat mitt eget utbildningsbolag...;)

Enough med jobbsnack....Jag ska försöka uppdatera bloggen lite oftare framöver men jag kan inte lova något! Förr eller senare kommer jag tillbaka hit. Det är ändå skönt att få skriva av sig mellan varven.

Ideal

Idag visade en kollega mig en bild på en kvinna och frågade sedan "Skulle du inte vilja se ut såhär?". Kvinnan på bilden var (extremt) vältränad, brunbränd och stod i sin lilla bikini på en strand mitt i gassande solsken. Jag svarade nej. Hade det varit för 1,5-2 år sedan hade jag sagt ja. Men för 1,5-2 år sedan hade jag inte en dotter. En dotter som ska växa upp i en värld där man som kvinna ska vara SNYGG. Inte smart. Inte klurig. Inte rolig. Utan snygg. Vara vältränad. Vara solbränd. Ha råd att åka på solsemester och sedan lägga ut bilder på Facebook eller Instagram för att visa på hur man har lyckats i livet. Jag blir så less.

Jag har själv varit där. Jag dömer ingen. Visst vill jag också gå ned i vikt, bli starkare och må bättre. Men inte för att bli snygg, för att bli någon som andra vill se ut som. Jag kan ju inte se ut som någon annan än mig själv. Detta har T försökt säga till mig i flera år, men det var inte förrän Lillan kom som jag verkligen tänkte till. För vems skull tränar jag? Det skulle i så fall vara för mig själv eller för Lillan. Jag behöver till exempel träna upp ryggen eftersom jag känner nu att den inte riktigt klarar av att Lillan vill sitta i famnen så mycket. Jag behöver träna upp konditionen så att jag orkar dra Lillan uppför pulkabacken utan att bli helt utmattad. För vems skull måste jag träna för att må bra? Jo, för min familjs, såklart!

Det är bra att ha målbilder, men de måste vara realistiska. Alla kan inte vara storlek 0. Alla kan inte träna 40 h i veckan. Jag måste bli bättre på att inse detta och försöker intala mig själv varje dag, för att jag ska kunna lära Lillan samma sak:

Jag är bra som jag är.

Om alla pappor tog efter detta....

Betyg betyg betyg

Något av det svåraste men också något av det roligaste med läraryrket är att sätta betyg. Eftersom vi var bortresta den senaste veckan så har den här terminens betyg stressat mig men då jag "bara" har tre grupper som ska betygsättas, varav två är grupper jag delar med kollegor, har jag helt fokuserat på detta de här två dagarna jag jobbat och idag blev jag klar med terminens slutbetyg.

Glädjande nog har jag haft riktigt duktiga grupper den här terminen så jag har inte satt många F! Dessutom verkade alla "nöjda" med sina betyg så jag slapp missnöjdhetsdiskussioner! Jag firade att jag klarat av betygsättningen med att ta ölen som ni ser på bilden. Because I'm worth it!

Nästa vecka jobbar jag tre dagar och sedan får jag julledigt!

En vecka i Minnesota

15 år sedan jag var här sist. Den stora anledningen till att vi åkte över var min "lillasysters" bröllop. Och vilket bröllop! Att få vara del av den upplevelsen kommer jag aldrig att glömma!

Det har varit fantastiskt att få träffa hela min extra-familj igen, att de fått träffa Tor, att få träffa min lillasysters man och hela hans familj, och att få höra att de (min extra-familj) faktiskt saknat mig! :-)

Idag lämnar vi ett kallt Minneapolis (-21!) men jag lovar att det inte kommer att ta 15 år till innan vi ses igen....

Man säger att ett år går så fort

Lillan har hunnit fylla året. "Alla" säger att det har gått så fort. Jag känner inte likadant. Innan hon kom gick tiden sååå sakta, och det känns nu som att svära i kyrkan, men det var ganska tråkigt att bara vänta. När hon sedan kom, med allt vad det innebar av amning som inte funkade och icke-existerande dygnsvila, så gick dagarna långsamt och snabbt på samma gång. Jag längtade mest tillbaka till jobbet där man i alla fall kunde få gå på toa ifred. Dessutom mådde jag inte bra, varken fysiskt eller psykiskt, vilket också bidrog till att jag inte upplevde att tiden gick fort.

Dock, från och med att jag började jobba i augusti har tiden gått desto fortare. Eftersom jag är på jobbet hinner jag inte se alla små egenheter som växer fram hos Lillan förrän jag träffar henne på kvällarna och helgerna. Det är då jag har sett att rackarns, vad snabbt hon har blivit stor (även om hon fortfarande är liten)!

Jag tror att jag är gladare av att få vara Annie -lärare (på jobbet) och Annie- mamma när jag kommer hem. Jag skulle inte klara av att vara "bara" mamma.

På tal om jobbet, jag måste bara få skryta lite. Senaste veckan har jag fått frågan om jag verkligen är från Sverige, eller om jag kommer från något engelskspråkigt land, två gånger! Det kan bero på att jag är hård på att prata BARA engelska med mina elever i engelskakurserna, men kanske också på grund av min dialekt när jag snackar engelska (och kanske också för att jag inte är blond och blåögd);) Denna dialekt ska bli ännu bättre då vi över pölen nästa vecka! Crazy!

USA-val

Egentligen skulle jag vilja sitta uppe och kolla SVT:s valvaka, men man måste ju orka jobba...

Det blir ju intressant att lyssna på nyheterna i bilen till jobbet imorgon.

Kommer det att bli kaos á la år 2000? 

Halva hösten!

Imorgon jobbar jag sista dagen innan en veckas höstlov. Höstlovet markerar att halva terminen har gått (i princip) och att vi nu går in på upploppet mot jul! Det märks att fler av eleverna också insett detta, då jag har flera elever i mina kurser som bestämmer sig för att hoppa av eftersom de känner att de inte kommer att klara kursen. Det är också såhär innan lovet som jag brukar ha en prognos för vilka som kommer att klara sig och vilka som inte kommer att göra det. De så kallade F-varningarna har redan delats ut...! Jag har, den här veckan, i samråd med en kollega även beslutat att "levla upp" en elev i engelskan och det är alltid jättekul när man ser att eleven ser att man tror på henne/honom. Idag hade denne elevs grupp (den högre nivån) prov och eleven klarade av provet galant, så jag fick bekräftelse på att jag tänkt rätt i och med upp-levlingen :)

För ett år sedan jobbade jag min sista dag fredagen innan lovet och gick hem på föräldraledighet i väntan på ongen som låg i magen. Det visade sig att det skulle dröja ytterligare en månad innan ongen behagade komma ut. En väldigt lugn månad. Innan stormen ;)

Dansa mamma!

Marit Bergman släppte ett album på svenska tidigare i år och en av låtarna på skivan är "Dansa mamma". Nu har videon kommit och ni kanske känner igen någon som är med ;)

Kollegor och elever

Tillbaka på jobbet. Mina kollegor (och min chef) är fantastiska. Jag har under de senaste dagarna pratat mycket med mina närmaste på jobbet och allt känns mycket lugnare. Det dåliga samvetet blir jag visst aldrig av med, men med kollegornas stöd kan jag iallafall fokusera på det viktiga.

Idag insåg jag också att det viktiga som jag gör på jobbet, att undervisa och lära elever, gör jag bra. Jag förklarade ett visst moment i svenska språket för ett gäng andraspråkselever och flera av dem utbrister "Aha!", medan en elev blir helt exalterad, överröstar de andra och säger "Jag har frågat alla mina lärare om detta och ingen har förklarat det så bra som du!". Jag skojade med gruppen och sa "Nämen då har väl jag gjort mitt för idag då" och började gå ut genom dörren ;)

Mina kollegor kan säga hur många gånger som helst att jag är en bra lärare, men det inte förrän man hör det från sina elever som man vet att det faktiskt (förhoppningsvis ;)) är så. 

Stress? Hej IBS!

Senaste veckorna har varit fyllda av elevers inlämningsuppgifter och prov och rättningshögarna har bara vuxit. Jag trodde att jag hade ganska bra koll och kontroll men i går morse sa magen ifrån.
Så igår och idag har det varit vila, "snäll" mat och diverse medikamenter. Katten är snäll och ligger och värmer mig.

Helt slut!

Den här värmen tar kål på mig. Och inte bara på mig. Vi har så dålig ventilation på jobbet att jag måste skicka hem eleverna eftersom det inte går att hålla en hel lektion. I mitt arbetsrum finns ingen luft och huvudvärken kommer som ett brev på posten. Jag har bara en lektion imorgon och jag kan sluta tidigt, så det blir nog till att LEIF:a. Ska bara rätta prov först....

Nytt!

Nackdelen med att börja jobba igen är att man inte kan komma undan med att sunka runt i pyjamas hela dagen. Så idag blev det både shopping av jobbkläder och bokning av klipptid! Nästa vecka blir det jakt på nya skor...

Smälthjärna

Första veckan med eleverna blev jag *surprise surprise* sjuk. Tack kära kollegor som går till jobbet fastän ni är sjuka. Jag åker ju på allt! Det är ju bra tur att eleverna är förstående iaf.

Senaste veckan har det varit sjuuuukt varmt om ni undrar. Trots traditionell gammal stenskola kom värmen och knockade både elever och lärare. Jag har nog aldrig känt mig så ofokuserad, virrig och trött under lektionspass. Återigen, tur att eleverna är förstående. Jag bröt lektionerna tidigare också, med chefens goda minne. ALLA som jag pratat med, såväl administratörer som städare, har mått dåligt i värmen på skolan. Ventilationen verkar inte ens vara igång och vi har anmält detta som arbetsmiljöproblem flera gånger, men ingenting händer. Strejka?

Annars så är jag nöjd med livet just nu. Jag har jättetrevliga grupper, jag har mer engelska än svenska som andraspråk (vilket varit mitt mål hela tiden) och jag trivs väldigt bra på jobbet generellt. Att sedan komma hem till glad man och glad bebis efter jobbet är liksom pricken över i :) Dessutom är min man ett riktigt praktexemplar till hemmaman. De senaste dagarna har han haft middagen klar när jag kommer in genom dörren!

Nu hoppas jag att det ska bli något kyligare så att jag kan få tillbaka min smälta hjärna i någorlunda normalt tillstånd...

Jobb igen!

Swooosh, så var sommaren över, terminen drog igång och solen gick i moln.

T är hemma med Lillan och jag drar in stålarna ;) Än så länge trivs vi alla tre.

Sommaren innehöll bilåkande, släktträffar och lite bad. Vi är nöjda!

Det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen, men jag ska försöka bli bättre...

Sjuk start

Så fick då T äntligen semester, men då tyckte min kropp att det var läge att kasta på lite eksem i ögonen samt infekterade eksem på benen, så den där härliga ledigheten tillsammans började ju lite halvdant. Nu går jag på antibiotika, ögonsalva, kortisonsalva och en massa annat klet. Superkul :P

T har verkligen haft fullt upp med en halvsjuk fru och en vild, icke-sovande bebis! Han kommer nog längta till semester efter semestern....

Sista veckan...

Det här är sista veckan innan T går på semester och jag inte längre är själv med minigrisen på dagarna. Det är verkligen på tiden. Mitt tålamod håller på att ta slut.

Jag trodde iofs inte att jag skulle äääälska att vara hemma med ett litet barn men såhär sliten trodde jag inte att jag skulle vara vid den här tiden. L kan vara hur rolig och gullig som helst, men gnällstunderna/gnälldagarna som varit senaste tiden gör mig tokig. Jag skulle bara vilja kunna resonera med henne!!!

Dessutom har jag åkt på en sommarförkylning som liksom aldrig vill gå över så jag är lättretad, irriterad och allmänt otrevlig ändå.

Som bäddat för härliga sommardagar.....eller inte....

Sommar!

Utan att jag riktigt hängde med så kom sommaren med buller och bång! Jag har ju längtat som en tok eftersom jag längtat så efter att få börja jobba igen ;-)

Vi åkte ut till landet igår. Bilen blev fullpackad med bebis (med tillhörande grejer), katt (med tillhörande grejer) och så T och jag då förstås.

I morse när jag gett L gröt och sedan lagt henne igen gick jag och katten ned till sjön för ett morgondopp (för mig, inte katten). Spegelblank sjö, helt tyst förutom fågelsången och ca 21 grader i vattnet. Det där med tidiga morgnar är helt enkelt inte lika jobbigt på landet och på sommaren :-)

Sommarvärme!

När T kommer hem för helgen hinner jag blogga...;)

Senaste dagarna har det ju varit rena rama sommaren här på våra breddgrader. Jag, som älskar att bada, är inte lika förtjust nu. Lillan får ju inte vara ute i solen och jag kan ju liksom inte ta med henne i vagnen ned till badet och bara "Nämen, jag hoppar i då, så sitter du här snällt och väntar". Så jag har känt det som att jag är i husarrest och längtar redan till nästa sommar då jag hoppas att hon kan bli lika tokig i svalkande bad som sin mor (och inte minst mormor)! :)

Tänk på mig, ni som kan njuta på riktigt (d.v.s. sola och bada) av finvädret!

Eftermiddagspromenaderna är min räddning...jag måste uuuuut!

Äntligen är veckan slut!

Usch, den här veckan har varit blä! Lillan har sovit dåligt, jag har sovit dåligt, Lillan har bråkat (främst med maten), jag har gått omkring och varit irriterad och längtat tillbaka till jobbet mer än någonsin....så jag är så glad att iaf fredagen blev bra! Syrran kom hit på eftermiddagen med sen lunch/tidig middag från KinaThai, T kom hem en timme tidigare från jobbet och vi tittade på senaste avsnittet av GoT (igen). När syrran åkt hem planerade vi för hur vi ska fira vår bröllopsdag i augusti. 5 år!!! Grattis till oss!

Skön avslutning på en vecka som helst kan glömmas bort...!

Värsta veckan

Jag är så glad att T:s arbetsvecka är slut och att han är hemma med oss hela helgen och att vi får besök. Veckan har varit den värsta någonsin. Jag har varit trött, irriterad, illamående, orkeslös, svimfärdig, gråtfärdig, ja, färdig, helt enkelt. Och då att vara tjo-och-tjim-morsa funkade liksom inte. L har dessutom börjat testa sina olika röstlägen, så släng på lite huvudvärk och öronvärk också.
Veckan kommer inte att bli ihågkommen som någon innehållsrik vecka. Det den har handlat om är mat och sömn. Jag hoppas verkligen att kommande veckor blir roligare.