Det har varit och kommer nog fortsättningsvis bli dåligt med uppdateringar på bloggen, trots att jag är "mammaledig".
MammaLEDIG. Ett väldigt konstigt ord. Man är ju allt annat än ledig. Ge Lillan mat, rapa, byta, försöka komma på sätt att prata med henne (jag är sjukt dålig på att prata om ingenting), komma på alla barnsånger jag kan, vyssja, söva, försöka sova själv fastän man är beredd på att gå upp vid första bästa skriket...repeat! Är det att vara ledig? Jag är mer ledig på jobbet, skulle jag säga. Mitt i alltihop ska man själv försöka hinna äta, gå på toa och kanske ta en dusch. Jag tycker faktiskt att det är tråkigt att vara mammaledig. Jag blir inte intellektuellt utmanad och saknar jobbet varje dag. There, I said it!
En annan sak som folk säkert har åsikter om; jag slutade amma efter en månad. Något mer ångestframkallande har jag aldrig upplevt. Det gjorde ont, Lillan blev inte nöjd, skrek, jag grät...det var allt annat än mysigt. Nu får hon ersättning på flaska och är nöjd varje matning. Dessutom kan T mata henne också. Känn på den jämställdheten!
Så är livet just nu. Jag vill tacka alla som stöttat och stöttar mig. Ni vet vilka ni är! ♥
