Den fjärde trimestern

Jag önskar att jag hade läst på lite mer om den så kallade fjärde trimestern inför både L och C:s ankomst. Det hade troligtvis hjälpt mig mycket från att inte gå ned mig i mina känslor av otillräcklighet och ibland värdelöshet. Nu blev det så att jag hörde om detta "fenomen" strax efter att C kommit, men då tog jag inte riktigt till mig av det jag läste.

Baking babies (superbra blogg!) skriver jättebra här och här om vad den fjärde trimestern innebär och vad man kan tänka på men jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter och kanske kan det hjälpa någon av mina vänner att må bättre postpartum.

Det första problemet, amningen, har jag redan skrivit lite om. En tråkig sak som kom i samband med amningen var att C fick torsk och jag fick svamp i brösten, så då blev det att behandla med kladdig medicin i tre-fyra veckor. C åt långsamt och fick inte tillräckligt, så efter amningen skulle hon ha flaska med ersättning och så den där medicinen på det då (5 gånger om dagen), så varje måltid för henne tog 1-2 timmar. Och då var det dags att börja om på nytt. Var och en gör det som är bäst för sig själv och för sitt barn, för mig och oss har flaskmatningen varit räddningen! Dock ska man se till att inte få mjölkstockning när man slutar amma. Det fick jag med L och det fick jag nu med C. Det gör ONT! i brösten. Jag köpte stora amningstoppar och mjuka bh-ar som inte klämde någonstans, och efter ett par veckor kändes boobsen ok igen.

Det andra problemet var förstoppningen. Jag har haft mycket magproblem men så ont i magen har jag nog aldrig haft. Mamma köpte hem havrekli och linfrön som jag åt i filen på morgonen, plus att jag tog en Lactulos-hutt varje dag. När det var som värst fick jag ta till laxermedel. När jag har ont i magen fungerar jag inte, och eftersom jag var öm efter kejsarsnittet var det liksom dubbel smärta. Kul att ta hand om bebis då. Eller inte.

På tal om magen så fick jag både bristningar och en linea negra med C. Dessa är fortfarande kvar, men bleknar långsamt bort. L var lite imponerad av att jag har lila hud på magen. Jag kommer inte noja över bristningar på stranden i sommar utan, liksom med kejsarsnittärret, tänker bära dem med stolthet. Hoppas bara att bikinin passar ;)

Sömnbristen då. Ja, det är den som gjort mig deprimerad. Jag funkar verkligen inte om jag inte får sova. T har varit en klippa och gått upp tidigt som sent, men det var ju inte förrän jag slutade amma som vi fick rutin på sömnen.

Och som vanligt när jag är stressad/halvsjuk/sover dåligt så kommer munsår som ett spammail för hundrade gången (ni förstår kanske varför jag inte skriver ”som ett brev på posten”). Alltså inga pussar på bebisen, mannen eller L. Det är alltid lika jobbigt.

I fjärde trimestern kommer också avslaget. Jag ser det dock inte som ett problem utan kroppen säger ju liksom hejdå till graviditeten. Dessutom hade jag bara avslag i fyra veckor, så det var mer som en längre mens.  

C är lite mer än tre månader när jag skriver detta, så den fjärde trimestern är över för min del. Hade jag, som sagt, läst lite mer om den då hade jag kanske varit lite snällare mot mig själv. Men jag har i alla fall överlevt.