Jag har varit hemma och arbetslös i en månad och detta hemmafrulajvandet börjar tära, både på mig och barnen. L vill inget hellre än att gå "långa dagar" på föris, C säger än så länge inte så mycket om saken. Det märks mest att hon är väldigt mammig nu, då det är jag som är mest med barnen. Det är mycket mys men också vääääldigt mycket bråk och tjafs. Vilket inte är så kul.
Jag funderar fortfarande på vad jag vill göra. Det jag kommit fram till är att jag 1) inte tänker ta ett jobb bara för att ha ett jobb, 2) gärna vill jobba med språk, litteratur eller kommunikation, 3) kan tänka mig att läsa någon kurs för att förstärka punkt 2. För min egen skull, för att jag inte ska bli galen, har jag satt en deadline för när jag ska ha bestämt mig för vad jag ska göra under våren, men den deadlinen håller jag för mig själv :)
Det positiva med att vara försörjd av mannen är att jag kommit in i en god vana med att gå en promenad efter att ha lämnat barnen. Morgonpromenaden är den bästa stunden på dagen! Dessutom, efter promenaden, kör jag Hemmagympa med Sofia (SVT). Det är en skön start på dagen och jag känner att jag får mer energi för att orka med hela dagen med kidsen!
