Som ballonger som spräcks

För varje jobb jag söker är det som att en ny ballong blåses upp. En ballong av förhoppningar och förväntningar. Och för varje nej så spräcks en ballong. Just nu känns det som att jag inte har så många ballonger kvar...

Frilansandet tär på mig. Osäkerhet, känslan av att inte ha ett syfte, känslan av att inte tillhöra en plats eller ett sammanhang. Därför fortsätter jag söka. Och blir besviken. Gång på gång på gång.