Vart tar tiden vägen?

Det känns som att senaste veckorna gått i 180! Vi har varit i Härnösand, på begravning (två på samma dag för mig, det var tufft), picknickat, T och jag har firat 17 år tillsammans, jag har sökt jobb, vabbat, pluggat, badat...och däremellan bara haft vanlig vardag. Jag har, som alltid, strukturerat upp mina veckor men ändå varit flexibel i mina planer. Trots det känns det som att tiden är som sand som rinner mellan mina fingrar. 

Kommunikatörskursen är inne på slutfasen, häggen har blommat ut och syrénen är i full blom, sommarvärmen letar sig tillbaka och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra i höst. 

Om jag bara kunde trycka på paus.