Nej, bebisar är inget för mig. Jag hade precis vant mig vid småbarnslivet när C som till oss och jag känner att jag bara längtar tills hon är större. Nu är det bara mata, byta, söva på repeat ... Så tråkigt. T är så mycket bättre på bebislivet.
Jag har slutat amma. Pallade inte och dessutom gav jag inte C tillräckligt så det var alltid amma plus ersättning, vilket innebar att matningen kunde ta flera timmar. Mitt stora sömnbehov (vem har sagt att mammor inte behöver lika mycket sömn som vanligt? Det stämmer inte på mig) i kombination med maratonmatningar gjorde att jag fattade beslutet nästan helt själv.
Jag känner mig som en sämre mamma eftersom jag dels gjorde snittet (fantastisk upplevelse, jobbar på blogginlägg om varför) och sedan inte ammar, men jag är/var på väg in i depression igen så nu blir det psykologhjälp igen. Att jag sedan inte mår helt 100 såhär i förkylningstider gör väl sitt till också.
Besök av vänner får vänta. Jag ska försöka bli (eller ska man säga hitta?) mig själv först.
1 kommentarer:
😍😍Vi finns till för Dig och familjen!💞💞
Skicka en kommentar