Vart tog självkänslan vägen?

I och med min sjukskrivning i våras fick jag låna en bok av mamma och inte förrän nu har jag läst ut den. Den heter Good Enough (2009) och är skriven av Elizabeth Gummesson. Jag tänker inte göra någon bokrecension av den då den inte är en roman utan en självhjälpsbok, faktiskt den första av det slaget som jag läst. Jag började läsa den i april (när jag var utbränd), gjorde övningarna och analyserade mig själv. Och grät massor. Idag läste jag det sista kapitlet som handlar om bristande självkänsla. Jag insåg då att jag kunde bocka av i princip alla tecken på bristande självkänsla.

Tecken på bristande självkänsla (alla citat från Gummesson 2009, s.191-194):

• "Du jämför dig med andra i din omgivning" [X]
• "Du irriterar dig på andra människor" [X]
• "Du kritiserar lätt andra människor" [X]
• "Du är onödigt hård mot dig själv, särskilt när du gjort ett misstag" [X]
• "Du tror på fullaste allvar att det är de yttre tingen som bygger självkänslan" [X]
• "Du presterar för att visa för andra att du kan " [/]
• "Du ältar, oroas, ängslas över stort och smått och gör därför också ständigt upp katastrofplaner" [X]
• "Du fokuserar på omgivningens åsikter" [X]
• "Du väntar på att omgivningen ska upptäcka dina fel och brister" [X]

Det känns väl lite sådär att erkänna för mig själv att jag har dålig självkänsla, men samtidigt kunde jag nog ana att så var fallet. Gummesson kommer med förslag hur man kan öva upp eller få en bättre självkänsla och jag tänker ta hennes ord på allvar. 

Jag ska försöka att inte jämföra mig med "alla" och jag ska försöka vara min egen bästa kompis. Och jag ska sträva efter att tänka att jag är good enough.