Jag jobbar, som ni alla vet, som språklärare. Jag reagerar ofta på att mina elever särskriver och har därför planerat in ett par lektioner då vi ska behandla just särskrivningar. Detta för att förhoppningsvis lära eleverna att skriva korrekt. Men vad gör jag med de kollegor som särskriver? Jag sitter just nu och läser en del gemensamma dokument och det är särskrivningar på var och varannan rad! Det är jobbigt att läsa, jag kan inte fokusera på innehållet och jag blir så frustrerad. Som ny lärare vågar jag inte sticka ut hakan och börja rätta de andra lärarnas språk.
På Lärarprogrammet fick vi lära oss att "alla lärare är språklärare", vilket innebär att alla lärare är språkförebilder för sina elever. Jag undrar om de har hört det på min skola?
Språk förändras och så också svenskan, men snälla lärarkollegor, klaga inte på elevernas språk innan ni har analyserat ert eget! Risken finns att vi får vänja oss vid särskrivningar som dessa:
"Inte rädd för att visa fram fötterna", "Jag skriver just nu på min doktors avhandling" och "Jag har bra grund men ingen vidare utbildning".
På Lärarprogrammet fick vi lära oss att "alla lärare är språklärare", vilket innebär att alla lärare är språkförebilder för sina elever. Jag undrar om de har hört det på min skola?
Språk förändras och så också svenskan, men snälla lärarkollegor, klaga inte på elevernas språk innan ni har analyserat ert eget! Risken finns att vi får vänja oss vid särskrivningar som dessa:
"Inte rädd för att visa fram fötterna", "Jag skriver just nu på min doktors avhandling" och "Jag har bra grund men ingen vidare utbildning".
1 kommentarer:
Usch! Jag tycker visst du skall visa framfötterna (och inte fram fötterna *höhö*) och faktiskt ta upp det med kollegorna. Alla medel krävs för att få bukt med dessa otäcka särskrivningar...burr!
En helt annan sak - er lilla Salvia är jättesöt! Liknar vår Skrimlan lite =)
Skicka en kommentar