Mina vänner och bekanta blir gravida "på löpande band". Jag vill ha barn men T vill ha jobb. Man måste vara två för att bli gravida. Vi vet ju inte ens om vi överhuvudtaget kan få barn.
Mina vänner och bekanta flyttar till hus. Vi kommer visst aldrig ifrån Ryd. Jag är kanske för petig men tegelhus med källare och närhet till vatten går tydligen inte att hitta i den här staden. Inte med min lärarlön i alla fall.
Jag är självklart jätteglad för mina vänners skull men det känns som att mitt vuxenliv stannat upp. Och jag som trodde att bröllopet var början på nästa steg i livet...
Jag kallar det 30-årskris eller Facebook-ångest.
2 kommentarer:
Va?!? Vill du inte att jag ska komma och hälsa på er längre? :O
Vad det än är så är du inte ensam om det. Gräset är alltid grönare.
Du är en fantastiskt fin människa och vän och du har massor att glädjas åt här och nu också, även om det blir trevligt när det andra du längtar efter kommer :)
Du kan ALLTID ringa mig om du behöver prata!
KRAM <3
Skicka en kommentar