tisdag, september 22, 2015

En lärare minns

I morse när jag gick till jobbet stötte jag på en av mina gamla lärare i sva från LiU. Jag trodde först att hon inte kände igen mig, men jag sa i alla fall hej och gick lite långsammare. Hon tittade upp och utropade ett glatt hej och frågade hur det var med mig och om jag var på väg till jobbet, precis som att det inte alls var 7 år sedan vi sågs sist! Vi gick sedan en bit tillsammans, då hon bor på samma gata som skolan ligger på, och pratade och hon kom ihåg att jag hade engelska i min utbildning också! Helt otroligt!

Visst, att jag känner igen ansikten på elever som jag haft, men sådan koll har jag inte! Jag glömmer namnen samma dag som betygen sätts ;)

Jag måste ha gett ett gott intryck för att hon skulle känna igen mig så....eller gjort någonting jättekonstigt...

måndag, september 14, 2015

När orken inte räcker till

Jag har alltid sett mig själv som någon som alltid gör sitt bästa och ibland lite till. Om den fysiska orken inte räcker tar viljan över. Men inte längre. Jag vill så mycket men jag orkar så lite. Det beror ju såklart på "the state I'm in" men det stör mig. Jag vill kunna hjälpa T i trädgården utan att behöva sitta ner i tid och otid, jag vill orka ta mig från punkt A till punkt B utan att behöva ta hela dagen på mig, jag vill kunna sitta uppe en helgkväll och se hela filmen utan att somna. Men viljan vinner inte längre över den fysiska orken. Den orkar helt enkelt inte.