Stressig sjukvård

Jag har varit sjuk ganska mycket den här hösten och idag kände jag att nu får det räcka, så jag vände mig till den svenska primärvården, alltså min vårdcentral, för hjälp. Det är ju mest förkylningar jag haft, men orsaken till att jag vände mig till vården nu var för att jag fått ännu en ögoninfektion, vilket då var mitt mest akuta ärende. Jag tänkte i min dumhet att jag kanske skulle få tid att prata om mina andra problem, typ alla mina stressymptom och hudproblem, men tji fick jag. Jag fick en tid under jourtiden, då andra mer akuta fall kan komma att gå före. Kom i god tid, anmälde mig och fick vänta en stund innan det var dags att träffa läkaren. En läkare som snabbt tittade på ögat, bekräftade att det var en ögoninfektion, skrev ut ett recept på ögondroppar och sedan sa tack och hej. Jag försökte fråga om stress och eventuell allergi, men han verkade mest inställd på att få in nästa patient. Blev så förvånad att jag bara gick. Vad är det för sjukvård man får om läkaren bara tittar på en (han kollade på mitt öga från sin stol på andra sidan skrivbordet) och sedan skriver ut recept? Kan det kallas vård?

Angående stressen hade jag ett mycket...jag kan inte säga givande, men skönt samtal med en nära vän och jag fick några goda råd och många små tankebin har börjat surra i mitt huvud...igen.

En mening som snurrat i min skalle senaste veckan får avsluta detta inlägg,
Kan man bli sjuk av att livet inte riktigt blev som man hade tänkt sig?

Sjukt

Idag vaknade jag med feber, så jag blir hemma onsdag och troligen torsdag också. Är yr och illamående.

Ni behöver inte tycka synd om mig. Jag gör inte det. Sjuk blir man, speciellt när man jobbar som lärare.

Däremot tycker jag synd om två av mina närmaste vänner. En av dem är sjukskriven på halvtid och den andra på heltid. Och det här är inte Elsa 74 år och Greta 82 år, utan mina vänner som är 27 och 28 år! Det är för fn inte rättvist.

Sjukt är det.

Höstkläder

Jag jobbar ju på en skola i stan, nästan mitt i stan, men orkar aldrig gå och shoppa efter jobbet. Den här månaden har jag istället beställt kläder på nätet.

I höst traskar jag runt i dessa kängor från DinSko.


Jag blev ju bestulen på kläder i våras och har saknat min rutiga skjorta ända sen dess, men häromdagen tipsade Beata om en liknande skjorta på Ellos så igår la jag en beställning. Beställde även en mysig glesstickad polotröja.

Skjortan

Tröjan

Nu kan kylan komma bäst den vill!

Så less

Hela veckan har jag varit sliten, trött, hängig, omotiverad, kraftlös, negativ och allmänt nere. Trivs inte på jobbet, längtar bort till något annat. Till vad?

Det finns jobbcoacher för de som är arbetslösa, varför finns det inte det för oss som jobbar också?

Om någon känner för att vara personlig jobbvägledare, hör av er/dig!

Where to go?

Jag hugger i sten

Nu har hösten kommit på riktigt och vi vet ju alla att höstsäsong är Lasse-säsong. Vi har spelat igenom alla Lasse-skivor som vi har hemma, från Dans med svåra steg och framåt. Är just nu på Live!För dig och T och jag minns tiden då vi dejtade. Alla Lasse-låtar framkallar olika känslor, han har ju liksom följt mig ett tag.  Blev gråtfärdig när vi lyssnade på Kom, hela USA-tiden kom tillbaka! Mår dåligt när jag lyssnar på vissa låtar, mår hur bra som helst när jag lyssnar på andra. Det är intressant hur musik kan framkalla så mycket känslor. Lasse-låtarna får mig att fundera (älta?) väldigt mycket i alla fall.

T och jag är inte riktigt överens om framtiden. Jag vill planera framtiden, han är mer spansk i sina tankar (mañana mañana...). Jag är dock osäker på vad jag vill och han vet ju inte vad som händer efter exjobbet. Det enda vi vet är att vi har varandra (och katten)!

Idag bakade vi cupcakes för det tycker vi är himla skoj! Nedan ser ni resultatet. Ett par stycken blev för j-la fula, men vi hoppas att de ska smaka gott iaf. De fulaste äter vi upp ikväll ;)

På tal om musik och låtar så blir jag hur glad som helst av den här låten. Lite gladmusik i höstrusket!

Nya vägar?

Jag har blivit mer och mer osäker på om jag vill jobba kvar som SFI-lärare. Jag har funderat och funderat, fram och tillbaka i några veckor. Är osäker på om jag vill jobba som lärare överhuvudtaget.

Jag tänker bättre när jag skriver ner vad jag tänker så det gjorde jag häromdagen. Tack vare det skrivna blev jag mer bestämd (och lite full i fasen) så jag gick dels och pratade med en, för mig, mycket viktig person och dessutom skrev jag upp mig för medarbetarsamtal redan kommande vecka. Idag har jag skickat jobbansökningar och det är inte lärarjobb jag sökt.

Jag prövar nya vägar och hoppas att jag någon gång hittar ut....

Inte säker på att det är rätt

Såhär känner jag just nu.

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?